Uncanny X-men #502 – SFX Part 3

Uncanny börjar långsamt att röra på sig. Förra numret var en ordentlig besvikelse och det var lite vinna eller försvinna med det här numret. OK, jag är inte helt såld på detta ännu, men det börjar i alla fall bättra sig. Till skillnad från nummer 500 och 501 så innehåller detta nummer faktiskt en del action och riktig handling — inte bara en massa såpalikande snack. Brubaker och Fraction kanske får ihop detta till slut i alla fall. Det visar sig väl i nästa nummer som är den fjärde och avslutande delen i SFX.
Jag tycker dock fortfarande lika illa om Greg Land. Fortfarande samma påklistrade fejjor. Fortfarande samma fotomodellsleenden. Dessutom använder han samma fotoreferens till Emma Frost två gånger i detta nummer. Lite väl uppenbart. Om du inte fattar ett skit av vad jag raljerar över nu, så läs på här. Skönt att Terry Dodson tar över i och med nummer 504.

Manus: Ed Brubaker och Matt Fraction
Illustration: Greg Land
Tusch: Jay Leisten
Färg: Justin Ponsor
Förlag: Marvel

Betyg: 2+/5

Bishop anno 1991 vs. Bishop anno 2008

När Bishop gjorde debut i Uncanny X-men nummer 282 året 1991 hade han jazzskägg och värsta Billy Ray Cyrus-frillan. Jag antar att det inte är så moderiktigt längre. Jag kan inte riktigt bestämma mig för vem jag tycker ser tuffast ut. Eller om någon verkligen gör det.

King-Size Cable #1

Den ordinarie tidningen Cable har tagit en månads paus. Istället har Marvel släppt en fet King-size. Har du inte läst de 6 tidigare numren så kan du med gott samvete köpa denna. Inga förhandskunskaper krävs.
Jag blir mer och mer imponerad av Duane Swierczynski. Han verkar inte ha skrivit mycket mer än ett tiotal seriemanus och Cable är hans första egna titel. Ändå känns han som en erfaren och gedigen serieskapare. Det finns ett flyt i berättelsen som man kan sakna hos författare som är betydligt mer etablerade. Hur han dessutom låter historien denna gång berättas av Bishop är i mina ögon briljant. Scenariot är in princip den samma som i det tidigare numren. Cable och babyn hoppar framåt i tiden medan Bishop försöker leta redan på dem. Ändå lyckas Swierczynski hitta en ny dimension i detta som känns intressant och spännande. Jag gillade de förra numren, men tycker nästan att det här är bättre. Framför allt gillar jag de mytologiska element som Swierczynski skapar. Successivt byggs en kult upp allt eftersom Cable gör nedslag i framtiden. Något som ställer till problem för Bishop. Det är sånt som jag älskar.
Ken Lashley som illustrerar har jag ingen koll på alls. Tror att han gjort del Darkness. Han tecknar väldigt mycket enligt Image/Top Cow-stilen och verkar klart influerad av Silvestri. Och jag har egentligen inga problem med det. Det ser bra ut och passar när två köttberg som Cable och Bishop dundrar ihop. Färgläggningen är också helt OK. Det blir en hel del rosa energistrålar. Såklart. D’Armata har bland annat färglagt favoriter som nya Moonknight och Brubakers Captain America.

Manus: Duane Swierczynski
Illustration: Ken Lashley
Tusch: Paul Neary
Färg: Frank D’Armata
Förlag: Marvel

Betyg: 4/5

House of M: Civil War #1

Det är lika bara att säga det på en gång. Om du inte gillar House of M så kommer du inte ha så stor behållning av denna miniserie. House of M är den alternativa verklighet där mutanterna är den härskande rasen och Magneto styr över världen. En sorts låtsasvärld framtrollad av Scarlet Witch. House of M: Civil War berättar historien om hur Magneto lyckas ta över världsherraväldet och förverkliga sin dröm om ett samhälle där mutanterna styr.
Utifrån första numret verkar detta helt klart lovande. Vi får se den unge Magnus i koncentrationsläger i Nazityskland, senare som ung man någonstans i Östeuropa och slutligen axla manteln som vår favorit mutant-bad guy. Allt detta går rasande fort, endast några sidor. Fokus läggs istället på hur Magneto samlar mutanterna under sig för att kämpa mot den förtryckande mänskligheten. Helt rätt i min mening då detta inte är en origins story, utan bakgrunden till House of M. Bland annat får vi se ett par riktigt sköna scener där han spöar skiten ur både Sentinels och en konkurrerande och makthungrig Apocalypse. Ett givet köp för mutantfreaks.

Manus: Christos Gage
Illustration & tusch: Andrea DiVito
Omslag: Mike Perkins
Förlag: Marvel

Betyg: 3/5

Dagens tips – Kick-Ass Must Have #1

Kommentera gärna detta inlägg

Have you ever wanted to be a super hero? Dreamed of donning a mask and just heading outside to some kick-ass? Well, this is the book for you–the comic that starts where other super hero books draw the line. Kick-Ass is realistic super heroes taken to the next level. Miss out and you’re an idiot!

Här kommer att tips till er som, precis som jag, missat att köpa de tre första numren av Mark Millars och John Romita Jrs helt otroliga Kick-Ass. Marvel släppte nu i september ett extra tjockt nummer som samlar dessa tre nummer. För endast 4,99 dollar. Jag säger som Geekporr, köper du inte denna så hatar du livet!

Young X-men #1-5: Final Genesis

Spiken i kistan. Proppen ur. Skylten nedtagen. Nu är i alla fall Divided We Stand slut för mig i och med att jag läst alla fem numren av Young X-men. Rätt trevlig läsning faktiskt.

Apocalypse Comics

När min pusher Horizon Comics svek mig för några veckor sedan och av någon konstig anledning inte hade ett gäng tidningar som jag verkligen verkligen var ville ha, var jag tvungen att shoppa runt lite på andra ställen. Efter lite Ebayande så hittade jag engelskt ställe, Apocalypse Comics. Helt OK priser, ingen dödande frakt och rätt snabba på att leverera. Det enda man kan klaga på är att deras bags och boards var rätt kassa. Kan rekommenderas om man vill köpa sisådär 5-6 stycken tidningar. Annars är så klart Horizons flat rate på 12 blaskor för 13 dollar svårt att överträffa.

Magik is back…

I december bryter helevet lös… bokstavligt talat. Då släpps nämligen första numret av miniserien X-Infernus som handlar om Magiks återkomst till Marveluniversumet. Illyana ”Darkchild” Rasputin (japp, det är Colossus lillasyster) har alltid varit en av mina absoluta favoritkaraktärer. Miniserien kommer att vara skriven av C.B. Cebulski och illustrerad av italienaren Giuseppe Camuncoli. Jag har ingen koll på någon av dem förutom att Cebulski till vardags oftast jobbar som editor på Marvel. Men det blir nog bra som fan ändå, Magik är ju ändå Magik. Dessutom kommer David Finch (Moon Knight) göra omslagen. Klicka på bilden ovan för att kolla på första numrets omslag.

Captain America White #0

Från att varit rätt ointresserad av Captain America har jag genom att läsa den på diverse seriebloggar kända omnibusen av Ed Brubaker blivit lite av ett Steve Rogers-fan. Därför tänkte jag att det kunde vara kul att testa denna. Tyvärr var den skit. Storyn var om inte obefintlig, så i alla fall helt ointressant. Illstrationerna var skitfula. Jag är inte så bekant med Tim Sale och vet inte vad han går för, men här verkar han ha slarvat ihop något rätt snabbt. Dessutom bestod halva tidningen av en intervju med upphovsmännen. Det här numret är visserligen bara en teaser för den kommande miniserien, men om syftet är att locka mig till att köpa resten så misslyckas Jeph Loeb och Tim Sale totalt. Jag har inte läst deras tidigare alster Daredevil: Yellow, Spider-Man: Blue och Hulk: Gray. Och jag kommer sannorlikt inte läsa Captain America: White heller.

Hur övertydligt behöver det vara?

Jag börjar bli rätt irriterad på att omslaget på varenda jäkla mutanttitel just nu måste ha en bild på Golden Gate i bakgrunden. Ja vi har fattat, X-men har flyttat till San Francisco. Ni kan sluta nu, vi har gjort kopplingen.