Årets skräckfilmer 2008

Fågel: [●REC]
Filmen som var allt det som gamla «Blair Witch Project» en gång önskade att vara. Den spanska fejkdokumentären om en zombieepidemi som bryter ut i ett hyreskomplex i Barcelona var något av det läskigaste man kunde se på bio under 2008. Till och med en luttrad sate som jag satt och bett på naglarna. Otroligt trevlig kombination av klaustrofobi, action och survivalskräck. Rekommederas verkligen till alla er som inte sett den ännu.

Mittemellan: Låt den rätte komma in
Nja, hur gärna jag än vill hylla svensk film som vågar gå utanför de givna ramarna så föll «Låt den rätte komma in» rätt platt för mig. Svensk skräck är hör ju inte direkt till vanligheterna. Herregud, svensk genrefilm överhuvudtaget känns rätt udda. Kanske var det just därför som den ändå kändes rätt hygglig. Den fick så att säga lite handikapp genom sin egen ovanlighet. En ok film, inte mer än så.

Fisk: Diary of the Dead
Att kalla Gearge A Romero för en stor filmskapare är att kraftigt överdriva. Storheten i hans tre första zombiefilmer handlar varken bra regi eller väl utfört skådespeleri. Det handlar om den miljö och mytologiska världsbild som Romero bygger upp. I grund och botten har hans filmer alltid ändå varit b-filmer. Men inget av detta ursäktar på något sätt hur otroligt usel hans senaste film var. Med «Diary of the Dead» har Romero, i alla fall för mig, sabbat sitt eget rykte som en obestride kungen av zombies. Skäms för fan!

Bubblare: Spansk skräck verkar vara på frammarsch. «El Orfanato», eller «Barnhemmet» som den kallades i Sverige, var en mycket trevlig spökskräckis.

Årets filmer (baserad på en serietidning) 2008

Fågel: Iron Man
Spot on! Precis vad jag vill ha av en superhjältefilm. Iron Man var så trogen mot originalet som en kommersiell film som ska tilltala en bred publik kan vara. Robert Downey Jr var som gjord för rollen som Tony Stark. Kombinationen av personkemi, humor och bra effekter gör att den kniper förstaplatsen som året seriefilm. Att den dessutom lyckades vara opretentiös utan att bli fördummande är även det en stor anledning.

Mittemellan: The Dark Knight
För överarbetad! För många trådar! För lång! Jag verkar tillhöra en av de få som inte gick igång på årets (på nätet) mest hyllade film. Om det beror på att jag inte är något större Batman-fan eller på ovanstående påståenden låter jag vara osagt. Eller så var det bara Christian Bales morrande som jag störde mig på. Dock åker hatten av för Chris Nolas ovanligt snygga och stilistiska bildspråk samt den genomgående mörka tonen.

Fisk: Hellboy II: The Golden Army
Jag älskar verkligen Hellboy som serie, men har aldrig riktigt blivit såld på filmversionen. Trots en del rätt snygga monster blev den andra filmen mad Red inget annat än en stor kalkon. Scenen där Hellboy och Abe sitter och fyllesjunger var så pinsamt dålig att jag skämdes. Vad håller Mignola på med? Snälla sluta göra film. Gör världen till en bättre plats och börja teckna igen istället.

Bubblare: Wanted var inte så fruktansvärt dålig som jag trodde. Första hälften i alla fall. Andra var rätt risigt dock. Har inte läst serien så jag har inget att jämföra med. En helt OK bakisfilm helt enkelt. Sen får vi inte glömma bort Incredible Hulk. Inte så himla dum den heller.

Årets serier 2008

Fågel: Kick-ass
Mark Millars och John Romitas version av superhjältar om de fanns på riktigt är något av det bästa jag läst på länge. Det har gjorts tidigare, men sällan med så lyckat resultat. En fantastisk blandning av utanförskap, tonårsångest och övervåld. Kommer i filmversion under 2009 med bl. a. Nicholas Cage i en av rollerna. Skeptisk om det kan leva upp till originalet.

Mittemellan: X-men: Magneto Testament
Året personliga besvikelse! Inte för att den egentligen var dålig, utanför att den inte riktigt levde upp till förväntningarna. Jag såg framför mig avslöjanden i dignitet med Wolverine Origins eller Weapon X men fick i stället bara gamla bakgrundshistorier i en snyggare förpackning. Det bör tilläggas att denna miniserie inte är avslutad ännu och kommer förhoppningsvis avsluta starkare än den öppnat.

Fisk: X-men Divided i Uncanny X-men
Ojojoj. Det är nästan svårt att beskriva hur uselt det här var. Ännu svårare eftersom det var min nya stora favorit Ed Brubaker som stod bakom det. Emma Frost och Scott Summers utklädda till hippies i fem olidliga nummer i ett San Francisco som tidswarpat tillbaka till 60-talet. Ed, hur tänkte du när du kom på den här idéen? Och hade ingen kunnat stoppa dig? Jag skämdes faktiskt lite när jag läste det.

Bubblare: Ghost Boxes i Astonishing X-men och Old Man Logan i Wolverine. Början på båda dessa arcer har varit fantastiskt bra och lovar gott inför 2009.

Underbart

Spot on! Precis så här känner jag för the Man of Steel!

Julläsning #2

Jag är tillbaka i storstaden efter en 5 dagar i kallaste Dalarna. Minus 10 och ordentligt med snö. En vit jul alltså. Där uppe har jag passat på att läsa om lite klassiker. Jag har exempelvis plöjt i genom Chris Claremont och John Byrnes klassiska nummer av Uncanny X-men från slutet av 70-talet. Har inte läst dem på flera år och glömt bort hur otroligt bra de är.

Julläsning #1

Jaha då var allt över och lugnet har lagt sig över Dalarna. Jag har haft en slapp och skön förmiddag i sängen och läst serier. Det tar inte så lång tid innan abstinensen kickar in. Bl. a. blev det första numret av X-infernus, miniserien om Illyana Rasputins återkomst. Faktiskt förvånansvärt bra och helt klart över förväntan.

God Jul

Jaha, då bär det snart av till Dalarna och Maggås för att fira jul. Först ska bara de sista panikklapparna fixas, snören och etiketter ska införskaffas, de sista små stressnerverna som är kvar ska tillintetgöras. Sen är det fyra och en halv timme på buss. Yeah! God Jul till er alla!

Secret Invasion: Dark Reign

Ingen som är det minsta påläst på vad som händer i Marvel Universe kan ha undgått att det är Dark Reign som gäller nu. Boom, krasch, bang, Secret Invasion är över och Green Goblin har helt plötsligt tagit över hela USA.
Det är väl att ta i att bloggkollegan Seriehyllan hyllade denna oneshot för någon vecka sedan. Men han tyckte i alla fall att den var rätt OK. Jag däremot köper inte detta. Det är segt. Det är långsamt. Och det är bitvis faktiskt rätt ointressant. Lite mer än detta tycker jag att Brian Micheal Bendis hade kunna klämma fram ur cliffhangern i sista numret av Secret Invasion. Men samtidigt var ju också just det numret något utav en gäspning i form av upplösning på åtta månaders Skrullinvasion. Nej, ska Dark Reign bli något så måste det hålla högre klass än detta. Det är egentligen bara mot slutet av numret som det börjar bli intressant då Norman Osborne får värsta psykbrytet och hugger ihjäl en av Thundebolts svärdsfäktande medlemmar. Men fram till dess är det mest bara massa dialog mellan Namor, Emma Frost, Doctor Doom, the Hood, Loki och Osborne själv. Samtidigt antar jag att denna oneshot är nödvändig rent kontinuitetsmässigt för att förklara slutet av Secret Invasion, och hur Dark Reign kickar igång. Men mer än så ger inte Secret Invasion: Dark Reign.
Sen måste jag säga att jag fullständigt hatar Alex Maleevs illustrationer. Han får The Hood att se ut som en gammal uteliggare och Namor att se ut som en sunkig, tunnhårig och grisrosa fluktis. Det känns bara konstigt. Jag ser inte riktig meningen med att göra så. För det känns helt klart som ett medvetet val ifrån Maleevs sida. Nja, Secret Invasion: Dark Reign köper du endast om du är en Marvelknarkare. Andra kan utan att ligga sömnlösa hoppa över detta.

Manus: Brian Micheal Bendis
Illustration och tusch: Alex Maleev
Färg: Dean White
Förlag: Marvel Knights

Betyg: 2-/5

Junkultur under julen

Nej, jag har inte tagit julledigt riktigt ännu. Du kommer att kunna läsa om julens olika serieläsningar, oroa dig inte.

Testar lite hur det funkar att uppdatera bloggen med hjälp av WordPress’ app för iPhone. Som bonus får ni se mitt stökiga skrivbord.

Inlägg #200

Det firar vi med att jag bjuder på en trevlig länk. Eller så kanske det bara är ett uttryck för skrivkramp. Hur som helst så har tidningen Empire en rätt intressant analys av den nya Wolvie-trailern. Varsågod. Via Empire.