Fågel: [●REC]
Filmen som var allt det som gamla «Blair Witch Project» en gång önskade att vara. Den spanska fejkdokumentären om en zombieepidemi som bryter ut i ett hyreskomplex i Barcelona var något av det läskigaste man kunde se på bio under 2008. Till och med en luttrad sate som jag satt och bett på naglarna. Otroligt trevlig kombination av klaustrofobi, action och survivalskräck. Rekommederas verkligen till alla er som inte sett den ännu.
Mittemellan: Låt den rätte komma in
Nja, hur gärna jag än vill hylla svensk film som vågar gå utanför de givna ramarna så föll «Låt den rätte komma in» rätt platt för mig. Svensk skräck är hör ju inte direkt till vanligheterna. Herregud, svensk genrefilm överhuvudtaget känns rätt udda. Kanske var det just därför som den ändå kändes rätt hygglig. Den fick så att säga lite handikapp genom sin egen ovanlighet. En ok film, inte mer än så.
Fisk: Diary of the Dead
Att kalla Gearge A Romero för en stor filmskapare är att kraftigt överdriva. Storheten i hans tre första zombiefilmer handlar varken bra regi eller väl utfört skådespeleri. Det handlar om den miljö och mytologiska världsbild som Romero bygger upp. I grund och botten har hans filmer alltid ändå varit b-filmer. Men inget av detta ursäktar på något sätt hur otroligt usel hans senaste film var. Med «Diary of the Dead» har Romero, i alla fall för mig, sabbat sitt eget rykte som en obestride kungen av zombies. Skäms för fan!
Bubblare: Spansk skräck verkar vara på frammarsch. «El Orfanato», eller «Barnhemmet» som den kallades i Sverige, var en mycket trevlig spökskräckis.
fast du måste väl erkänna att diary of the dead är tusen gånger bättre än hans land of the dead
Det måste jag inte alls det ;) Usel usel usel!
Land of the Dead var så klart en besvikelse men vi slapp i alla fall alla övertydliga moralkakor. Plus att det ändå var hyfsade skådisar.
hahaha okok, ja smaken är som baken och tur är väl det :)
Skäms för fan att du har så jävla dålig smak istället! :)
Skämmas? Skulle inte tro det.
Jag håller med Junkultur. Dairy of the dead var en stor besvikelse. Intellektuellt låg den på en treårings nivå med dess övertydliga, jag upprepar övertydliga, referenser till dagens genom medialiserade samhälle. Fenomenet är dock intressant och hade Romeo haft förtroende för sin publik hade vi kunnat få se en ny film i samma klass som Dawn of the dead. Istället levererar han denna soppa med kassa skådespelare och klyschiga repliker som levereras med en till viss del fascinerande stolpighet i alla sin uselhet.
Här var det ord och inga visor! Annars är det bara att instämma i klagokören… Men jag ser ändå fram emot Romeros senaste alster, måtte det vara ett steg (tillbaka) i rätt riktning!