X-men: Kingbreaker #1

Geekporr kallar det för «Seriepepp 2009». Och det har han såklart helt rätt i. Med första numret av X-men: Kingbreaker så kan vi väl säga att vårens crossover War of Kings har dragit igång på allvar. För er som är helt ovetande om vad detta är så ta en titt här. Kingbreaker gör ingen besviken. Den levererar just precis det som förväntas. En jävla massa rymdskepp, tuffa aliens, och en sinnessjuk och despotisk Emperor Vulcan. Spot on! Precis så där enkelt och lagom ointelligent som man ibland vill ha det.

X-infernus #1

Ni som följer bloggen vet att jag redan i september var peppad över denna serie om Illyana ”Darkchilde” Rasputins återkomst till Marvels universum. Lever den då upp till förväntningarna? I det stora hela, ja.
Det startar med att vi får se en förbannad Colossus slå sönder Scott Summers skrivbord undrades varför inget gör något. Hans syftar på varför ingen lyckats hjälpa lillasyster Illyana som är fånge i Limbo — en dimension bebodd av demoner. Colossus uttrycker det rätt talande: ”…I cannot stop thinking about the suffering my poor little snowflake must be enduring!”. Scenarioskifte. En behornad och klövfotad Illyana med en tvåhandsyxa höjd över huvudet: ”Cut out there hearts and bring me their heads!”. Colussus lilla snöflinga verkar inte alls ha det så fruktansvärt i helvetet.

Inlägg #200

Det firar vi med att jag bjuder på en trevlig länk. Eller så kanske det bara är ett uttryck för skrivkramp. Hur som helst så har tidningen Empire en rätt intressant analys av den nya Wolvie-trailern. Varsågod. Via Empire.

Wolverine-trallen är här!

Idag släpptes trailern för kommade X-men Origin: Wolverine officiellt på nätet. Ser ju rätt fläskigt ut. Kanske lite snyftigt och sentimentalt på sina ställen. Men va fan, det ser ändå hyfsat lovande ut. Tyvärr klarar inte WordPress att lägga upp video från Myspace så du får klicka på länken istället. Via Myspace.

Guide: X-men Manifest Destiny

X-men Manifest Destiny är samlingsnamnet för alla de mutanttitlar som publicerats efter X-men Divided We Stand och som utspelar sig i X-men nya hemstad San Francisco. Det är ingen egentlig crossover i den traditionella bemärkelsen utan de olika titlar som ingår i Manifest Destiny är endast löst sammankopplade. De flesta titlarna kan läsas helt oberoende av eventets andra tidningar.

Denna “guide” kommer kontinuerligt att uppdateras med information om eventets olika titlar i takt med att de ges ut.

X-Men: Magneto Testament #3

Magneto Testament har för mig varit något av en besvikelse hittills. Inte direkt dålig, men jag hade förväntat mig mer av en så pass viktig berättelse som Erik Magnus Lehnsherrs uppväxt. I de två tidigare nummer som kommit ut har berättelsen aldrig rikt lyft. Men något hände i och med detta nummer. Plötsligt känns det spännande och intressant. Plötsligt ser jag fram emot att läsa fortsättningen. Det har mycket att göra med att detta nummer slutar med att familjen arkebuseras Erik ensam sätts på ett tåg mot Auschwitz. Men också för att vi äntligen får se hans mutantkrafter manifestera sig på allvar. Kommande nummer med Eriks vistelse i koncentrationslägret ska bli mycket intressant att läsa.
Jag har en känsla av att jag kommer att tycka bättre om Magneto Testament när den är avslutad och jag kan läsa den i ett streck. Den vinner inte riktigt på att läsas upphugget, lösnummer för lösnummer. Betyget blir dock inte mer än en mycket stark trea. Nära en fyra, men inte tillräckligt bra helt enkelt.

Manus: Greg Pak
Illustration och tusch: Carmine Di Giandomenico
Färg: Matt Hollingsworth
Förlag/Imprint: Marvel Knights

Betyg: 3+/5

Behövs det verkligen en tredje Wolverine-tidning?

I april nästa år släpper Marvel en tredje Wolverine-titel kallad Wolverine: Weapon X. Känns det inte som att det faktiskt räcker gott och väl med Wolverine och Wolverine: Origins? Luktar rätt mycket som ett försök att casha in på filmen som har premiär en månad senare. Via Marvel.com

Uncanny X-men #504: Lovelorn Part 1

Det känns som det var rätt länge sedan det fanns något bra att säga om Uncanny X-men. Men faktum är att det faktiskt varit rätt risig det senaste året. Både X-men Divided och SFX har varit riktigt dåliga. Faktiskt på gränsen till usla. Det har gått ett och ett halvt år sedan den mycket lyckade Rise and Fall of the Shi’ar Empire. Efter den tycker inte jag att författaren Ed Brubaker har lyckats åstadkomma något med mutanterna. Tidigare har han själv stått för manus, men från och med jubileumsnumret 500 har han delat på ansvaret med Matt Fraction. Något som jag tycker funkat rätt dåligt. Jag förväntade mig en nytändning, men tidningen blev istället faktiskt bara sämre. I den nya arcen Lovelorn är Fraction ensam författare. Dessutom har tecknaren Greg Land ersatts med de betydligt bättre Terry Dodson. Båda dessa förändringar verkar ha fört med sig att Uncanny kommit på fötter igen. Plötsligt känns det spännande att följa denna titel igen. Väldigt roligt eftersom just Uncanny alltid varit en av mina favorittidningar.

Manus: Matt Fraction
Illustration: Terry Dodson
Tusch: Rachel Dodson
Färg: Justin Ponsor
Förlag: Marvel

Betyg: 3+/5

X-men: Original Sin — Inte så jävla dåligt ändå!

Efter att ha gett Original Sin one-shoten en etta så var jag beredd på att de efterföljande delarna skulle suga hårt. Men nix, så var inte fallet. Efter att ha läst del 2 (X-men: Legacy #217) och 3 (Wolverine: Origins #29) så måste jag faktiskt erkänna att de båda är var ganska bra. I alla fall halvbra. Rätt intressant att se hur Xavier fortsätts att målas upp som ett riktigt praktarsle. Hur då undrar du nu eller hur? Spring/surfa till närmast seriemånglare och köp skiten så får du se.

Wolverine #69: Old Man Logan part 4

Det här är ännu en titel från Marvel som lider av oregelbunden utgivningstakt. Förra numret gavs ut i slutet av augusti. Nu ligger jag visserligen efter lite eftersom jag prenumererar direkt från USA och fick detta nummer runt tre veckor efter att det fanns ute i butik.
Det börjar rätt dramatiskt med en direkt fortsättning på förra numrets rätt drastiska cliff hanger. Efter det går numret ner i tempo. Det här är det svagaste hittills av de fyra delar som kommit ut. Det känns väldigt mycket som ett mellannummer. Det slutar dock mycket intressant. Logan bryter till slut ihop, flippar ur, och är otroligt nära att poppa ut klorna. I sista rutan ser vi Logan säga till Hawkeye: ”Sit down and I’m gonna tell you”  Det borgar för en otroligt intressant femte del i nästa nummer. Äntligen får vi veta vad det var som fick Logan att brytas ner och lägga rollen som Wolverine på hyllan. Tidigare flashbacks tyder på att det har något med Mr Sinister, Omega Red och Sabertooth att göra.
Trots att detta är ett mindre bra nummer kan jag ändå fortfarande rekommendera Old Man Logan arcen som helhet. Jag tror dessutom att när den väl är avslutad och och det går att läsa den i sin helhet, då kommer den kännas ännu bättre. Dessutom måste jag fortsätta att berömma McNiven. Jag älskar verkligen detaljrikedomen i hans teckningar. Det handlar om de där små små sakerna. En liten tejpbit som håller en sladd på plats. Eller bucklor i en kofångare. Med det arbete som McNiven lägger ner i varje ruta är det förståeligt att denna tidning ständigt blir försenad.

Manus: Mark Millar
Illustration: Steve McNiven
Tusch: Dexter Vines
Färg: Morry Hollowell
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5