Uncanny X-men #500

Att prenumerera direkt från Marvel har sina fördelar. Man slipper springa till seriebutiken stup i kvarten. Man betalar i princip hälften så mycket som om man köper samma tidning i butik i Stockholm. Men det det har å andra sidan sina nackdelar också. Marvel fraktar jävligt billigt och långsamt så därför får man vänta betydligt längre på sina tidningar. Oftast runt en vecka, men ibland längre. De senaste dagarna har jag varit som ett litet otåligt barn. Varje gång jag hört ljudet från brevinkastet har hjärtat hoppat till lite och pulsen höjts. Har det kommit, har det kommit, har det kommit? Jag snackar så klart om det femhundrade numret av Uncanny X-men. Medan andra bloggar läst det och recenserat det, har jag suttit här väntande, längtande och ovetande om det är bra, dåligt eller fantastiskt.

I och med nummer 500 kan man säga att den rätt trista X-men: Divided We Stand i princip är över. Det känns väldigt skönt eftersom DWS aldrig riktigt lyfte. Tanken med att X-men skulle splittras var visserligen rätt intressant, men eftersom det var så uppenbart att de skulle återförenas igen kändes hela grejen mest som utfyllnad. Så nu glömmer vi detta och blickar framåt.

X-men har efter att ha återförenats flyttat sitt högkvarter till San Francisco och blivit stadens officiella försvarare. I och med detta börjar även den nya stora mutant-storylinen Manifest Destiny. Det känns för tidigt att säga om Uncanny kommer bli bra eller inte, eftersom detta nummer mest är en upptakt till vad som kommer att komma framöver. Men det verkar rätt lovande. Alla ingredienser som behövs finns där.
Ed Brubaker som skrivit Uncanny ett tag nu delar på ansvaret för manus tillsammans med Matt Fraction. Svårt att säga vad Fraction bidragit med ännu, men det visar sig säkert framöver. Även illustratörsjobbet delas på två. Både Greg Land och Matt Dodson är bra tecknare var för sig. Personligen tycker jag inte riktigt att det funkar så bra att blanda två stilar på det här sättet. Det har visserligen funkat bra i X-men: Legacy, men då har olika stilar representerat dåtid och nutid, och därmed känts naturligt. Fick jag välja så skulle hela numret gjorts av Dodson. Jag gillar hans mjuka och enkla Art Nouvau*-inspirerade linjer.
Allt som allt så tycker jag nya Uncanny X-men känns bra. En start på något nytt. Jag antar att om man inte läst X-men på ett tag är det ett bra tillfälle att börja nu.

Nummer 500 är dessutom en rätt bra jubileumshyllning till X-men i stort. Detta nummer innehåller de mesta man vill ha; alla gamla klassiska medlemmar, Magneto, Sentinels, Colossus som attack-kastar-iväg Wolverine och Angel stilar med sina pengar. Roligast är ett kostymparty som hålls vid någon sorts invigningsceremoni i X-mens ära. Mängder av gamla karaktärer dyker upp bland festdeltagarna. Bland annat favoriten Storm i tuppkam och svart skinnväst.

Betyg: 3 riktigt starka av 5 krossade Sentinels

* Fan där fick jag in lite finkultur dessutom!

Annonser

2 Responses to “Uncanny X-men #500”


  1. 1 hyperion83 augusti 5, 2008 kl. 11:52

    Ja, partyt var ett bra och roligt sätt av Marvel att hylla X-Mens långa historia på ett sätt som intte kände konstlat eller konstigt.

  2. 2 junkultur augusti 6, 2008 kl. 13:17

    Jag gillade också att de delat in numret i ett antal kapitel. Lite som på den gamla tiden med Giant-size.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





%d bloggare gillar detta: