Uncanny X-men #501: SFX Part 2, All Tomorrow’s Parties

OK, nu är smekmånaden över för Uncanny X-men. I jubilemumsnumret 500 från förra månaden så kändes det som att tidningen var på rätt väg igen och med nummer 501 är det lite upp till bevis att det verkligen är så.

Tyvärr så får jag inte omedelbart den där känslan av att allt är i sin ordning igen och att världen är frid och fröjd. Det börjar visserligen rätt bra med att Pixie överfalls och brutalt misshandlas av ett maskerat gäng kallat Hellfire Cult. Men sen stannar det upp och blir otroligt segt. Halva vägen i berättelsen och vi har i princip bara fått se Emma och Scott ligga och småprata i sängen, Warren och samme Scott köra bil på Golden Gate, och så klart småprata lite. Allt känns väldigt mycket som en introduktion till en arc. Men var det inte det förra numret var till för? Var är all action? Jo den kommer till slut, men först i slutet. Och då endast som cliff-hanger.

Jag känner mig faktiskt lite skeptisk till Uncanny just nu. Jag hade förväntat mig mer i detta nummer. Som jämförelse kan man titta på Astonishing X-men som var pang-på redan i första numret. Författarna Ed Brubaker och Matt Fraction har på två nummer (500 var dessutom ett dubbelnummer) inte åstadkommit ens en bråkdel av det som Warren Ellis gjorde i Astonishing.

Sen måste jag klaga lite på Greg Land. Jag har redan tröttnat på hans stil — efter två nummer! Alla karaktären han tecknar ser så jävla glada ut! Det är Hollywood-smile på i princip varenda en. Vad jag har förstått efter lite research så använder Land ”fotoreferenser” till det mesta han tecknar. Det vill säga ett finare ord för att han tracar bilder han hittat på Google. Jag har egentligen inga problem med just det, om det inte vore för att hans bilder ser rätt livlösa och okarakteristiska ut. Om det är fotorealism jag är ute efter så ser jag en film! Hoppas att Ted Dodson snart får göra något helt nummer.

Sammanfattningsvis kan man säga att jag är rätt besviken på nya Uncanny i sin helhet. Jag hade stora förhoppningar om att det skulle vända nu. Om det inte kickar igång i nästa nummer så blir jag ännu mer besviken.

En detalj jag dock gillar är referensen till låten All Tomorrow’s Parties i slutet av berättelsen. Karma går runt med feta hörlurar och lirar Velvet Underground. Kolla in högra bilden ovan.

And what costume shall the poor girl wear
To all tomorrow’s parties
A hand-me-down dress from who knows where
To all tomorrow’s parties

And where will she go and what shall she do
When midnight comes around
She’ll turn once more to Sunday’s clown
And cry behind the door

And what costume shall the poor girl wear
To all tomorrow’s parties
Why silks and linens of yesterday’s gowns
To all tomorrow’s parties

And what will she do with Thursday’s rags
When Monday comes around
She’ll turn once more to Sunday’s clown
And cry behind the door

And what costume shall the poor girl wear
To all tomorrow’s parties
For Thursday’s child is Sunday’s clown
For whom none will go mourning

A blackened shroud, a hand-me-down gown
Of rags and silks, a costume
Fit for one who sits and cries
For all tomorrow’s parties

Annonser

1 Response to “Uncanny X-men #501: SFX Part 2, All Tomorrow’s Parties”


  1. 1 Sandra februari 24, 2010 kl. 15:07

    Ja!
    Astonishing X-men var ju helt fantastiskt!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





%d bloggare gillar detta: