Arkiv för augusti, 2008



Cable #1-5: War Baby

Jag hade inga egentligen förväntningar på denna titel överhuvudtaget. Anledningen till att jag köpte Cable #1 var dels för att jag ville se om den var bra, men främst för att den hade den där lilla förhatliga DWS-loggan på omslaget. Och jag är inte något jätte stort fan av Cable sedan tidigare, så jag är tydligen en rejäl sucker när det gäller att gå på Marvels marknadsföringsknep.

Fortsätt läs ‘Cable #1-5: War Baby’

Annonser

Tävling!

Sitter och tömmer den gamla telefonen på bilder och hittade den här bilden från förra sommaren. Jag blev helt salig när jag såg den här bilen. Så, vad är det som är geekfaktorn?

El Orfanato

Ytterligare en spanskspråkig film på bloggen. El Orfanato, eller Barnhemmet på svenska, är en riktigt bra skräckfilm. Visst, jag har sett denna typ av spökhistoria så många gånger i en uppsjö av J-Horror-filmer de senaste åren att jag velat spy på det. Men denna känns på något sätt fräsch — trots att den använder sig av precis samma dramaturgiska knep som sina asiatiska föregångare. Kanske har det något med miljöbytet att göra? Kanske är det just faktumet att den är på spanska? Den har i alla fall en stämning som jag gillar. Filmen är producerad av Guillermo del Toro och har vissa likheter med hans El laberinto del fauno. För regi står Juan Antonio Bayona, som jag tyvärr inte har någon koll på. Det enda jag kan klaga på med denna film är det lite väl puttinuttiga slutet. I min smak hade det kunnat få vara lite saltare och mörkare. Men fram tills dess är den 100-procentig! Rekommenderas starkt!

Betyg: 4 av 5 psykotiska barn i juteväv

Frank Frazetta’s Creatures One-shot

Jag gillade aldrig riktigt The Portent. Ändå tycker jag det är roligt att Peter Bergting verkar ha lyckats etablera sig i den amerikanska seriebranschen. I och med det så har vi i alla fall en ”riktig” serietecknare från Sverige.

Frank Frazetta’s Creatures baseras på en målning av just Frazetta, skriven av Rick Remender och illustrerad av tidigare nämnde Bergting och utgiven av Image Comics. Personligen tycker jag att konceptet känns rätt krystat. Jag har tidigare bara läst Death Dealer, den som Glenn Danzig och Simon Bisley gjorde tillsammans på 90-talet, och den var väl så där. Creatures är dock något bättre. Den är som en blandning av Alan Moores The League of Extraordinary Gentlemen och Mike Mignolas Hellboy. Slänger man dessutom in lite Mars Attacks och Lovecraft så är man ännu närmare sanningen. I kort handlar det om Theodore Roosevelts jobb som paranormal investigator innan han blev USAs president. Krystat? Ja!

Fortsätt läs ‘Frank Frazetta’s Creatures One-shot’

Wolverine #67: Old Man Logan Part 2

Även om Astonishing X-men av Warren Ellis och Simone Bianchi är en av de bästa mutanttitlarna just nu, så tycker jag att Mark Millars och Steve McNivens run Old Man Wolverine (se recension av del 1) i Wolverine är snäppet bättre. I och med andra numret tycker jag att det förstärks ännu mer. Jag tyckte att McNivens illustrationer i Civil War miniserien var snygga men lite väl polerade. I Old Man Logan är hans bilder lika detaljerade, men betydligt hårdare och smutsigare. Det beror säkert rätt mycket på att han försöker skildra ett postapokalyptiskt samhälle istället för ett högteknologiskt Amerika.

Fortsätt läs ‘Wolverine #67: Old Man Logan Part 2’

The Dark Knight, hmmmm…

Jag är en rätt positiv människa så jag tänkte inte skriva att jag tyckte filmen var rätt mycket av en besvikelse. Inte heller att Nolan verkar ha fått hybris och försökt göra mastodontfilm utan att ha material för det. Jag kommer inte ens nämna att jag mest fnissade åt Bale när han försökte låta hård på rösten. Att filmen var en timme för lång och att jag den sista halvtimmen mest satt och väntade på att den skulle sluta kommer jag inte heller att skriva. Och gud förbjude att jag ens kommer yppa att Ledger var helt mänsklig och bara gjorde vad vilken begåvad a-skådis som helst med lite smink i ansiktet hade kunnat göra lika bra. Over and out, nu ska jag leka med min nya iPhone.

X-men Legacy 211-214: Sin of the Father

I slutet av Messiah Complex sköts Professor Xavier till döds. I X-men: Legacy 208-210 återuppstod han genom att Exodus återskapade Xaviers hjärna. Dock med konsekvensen att professorn drabbades av minnesförlust och glömt bort hela sitt förflutna. X-men: Legacy handlar om hur Xavier reser runt och letar efter pusselbitarna som ska hjälpa honom att få tillbaka sina minnen.
I Sin of the Father får vi dels se en del ur Charles Xaviers barndom. Xaviers far Brian Xavier och en viss Nathan Milbury, även känd som Mr Sinister utför massa tester på lille Charles. Sinster har varit förutseende placerat en genetisk kod i Xavier som gör att Sinster kan ta över kroppen i händelse av att han dör. Och även Sinster dör ju som bekant i slutet av Messiah Complex. Ok, ni fattar galoppen eller hur? I kampen mot Sinister får professorn hjälp från den gamle x-mannen Gambit, men även från ett rätt oväntat håll — den gamle fienden Sebastian Shaw från Hellfire Club.

X-men: Legacy har gått i 7 nummer nu och jag tycker att titeln känns rätt intressant. Tydligen ska denna tidning användas framöver för att förklara en hel del av alla de märkliga intriger och plotter som passerat genom åren i olika mutanttitlar. Ska bli spännande att vad det barkar.


Annonser
W3Counter

Bloggnätverk – Bloggschmätverk