Angel: Revelations #1-5

Tack vare Seriehyllan så upptäckte jag denna serie. Hade faktiskt missat den annars. Han har ju skrivit upp den rätt rejält och det var med rätt stor förväntan som jag la mig i sängen med alla fem lösnummer för att läsa hela miniserien i en följd. Angel: Revelations är ett försök till att berätta Warren Worthingtons bakgrund innan han blev Avenging Angel och senare bara Angel i X-men.

Tyvärr känner jag mig rätt kluven till denna serie. Jag hade faktiskt väntat mig mer av den. Den är absolut inte dålig på något sätt och jag kan verkligen se kvaliteterna i den. Jag kan också förstå varför man tycker om den. Ja, rent utav tycker den är fantastisk. Men, för mig finns det för många störningsmoment som gör att jag riktig faller för den.

Till att börja med tycker jag att den faller på personporträtten. Av seriens alla karaktären är det egentligen bara Warren som har något djup. Resten känns klyschiga och grovt tillyxade. De är arketyper som man känner igen från mängder av tidigare historier man läst eller sett. Det är den dumpade flickvännen som hämnas genom att bli tillsammans med en annan kille. Den våldsamme idrottskillen som ser tjejer som troféer. Den torra nörden som trackas av sportkillarna. Det känns väldigt mycket som en amerikansk ungdomssåpa.

Utöver det tycker jag att serien känns lite daterad. Jag tycker det luktar rätt mycket Sandman från sent 80-tal. Det borde egentligen inte innebära några problem för mig, men i kombination med det ovan stör det mig faktiskt. Men som jag sa tidigare, det här är absolut ingen dålig serie. Adam Pollinas fantastiska illustrationer gör att den ändå är rätt läsvärd. Just hans arbete gör att Angel Revelations ändå får en rätt stabil 3:a.

Manus: Roberto Aguirre-Sacasa
Illustration och tusch: Adam Pollina
Färg: Matt Hollingsworth
Förlag: Marvel Knights

Betyg: 3/5

Annonser

2 Responses to “Angel: Revelations #1-5”


  1. 1 hyperion83 oktober 22, 2008 kl. 09:32

    Kul att du har läst Angel nu, men vi verkar inte tycka likadant (tur det… :)). De Sandman-vibbar du känner fick inte jag.

  2. 2 junkultur oktober 22, 2008 kl. 21:36

    Jag vet faktiskt inte riktigt var de vibbarna kommer ifrån. Fick bara känslan av det när jag läste den.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





%d bloggare gillar detta: