Arkiv för november, 2008

Superhjältar är ofta endimensionella?

Superhjältar är ofta endimensionella. Men i ”Watchmen” är de lika mångfacetterade som finkulturens litterära favoriter.

Jag har ingen aning om Markus LarssonAftonbladet läser mycket serier eller hur insatt han är i superhjältegenren. Men hans åsikter representerar ändå något som jag väldigt ofta stör mig på hos de flesta kultur- eller nöjesjounalister. Nämligen att de enda två serierna ur genren som är värda att nämna är Watchmen och The Dark Knight Returns. Det har gått över 20 sedan båda dessa publicerades för första gången. Båda är givetvis fantastiska milstolpar. Men visst måste det väl ändå sedan dess givits ut en hel del bra serier som kan mäta sig mot dessa två verk? Bara Alan Moore har ju gjort mängder av fantastiska superhjälteserier som i alla fall jag tycker är fruktansvärt bra. Jag tycker att det här rätt tydligt visar att serier fortfarande inte fått sitt erkännade som konstform. Men jag antar att väldigt få utanför kretsen av serieintresserade har orken att lära sig mer än det som sagts om och om igen på landets alla kultursidor.

Thunderbolts: Justice, Like Lightning TPB

thunderbolts_tpbHittade denna samling i Comic Heavens realåda nu i veckan. Thunderbolts är ingen serie jag tidigare varit särskilt intresserad av, men rea är ju alltid trevligt så jag slog till. Denna trade samlar dessutom alla de första nummerna plus några tidiga framträdande i andra tidningar. Tänkte att det kunde vara en trevlig introduktion.
Att läsa den har tagit mig runt fyra dagar och har bitvis känts riktigt segt. Det finns egentligen inget bra att säga om denna serie över huvudtaget. Det mesta är dåligt. Materialet är ursprungligen utgivet 1997, en period då jag var rätt ointresserad av serier. Jag vet inte om Thunderbolts är typiskt för den tiden, men jämfört med vad som ges ut av Marvel idag så känns det extremt daterat. Tråkig stil på teckningar. Klyschiga och krystade karaktärer. Absolut noll flyt i berättandet. En riktig gäspning.

Betyg: 2- av 5

Svinerier i Gotham City

batman_rip

Jag varken läser eller skriver särskilt mycket om Batman. Men idag såg jag faktiskt en nyhet som gjorde att ett litet intresse väktes. Det handlar om upplösningen på Grant Morrisons arc Batman R.I.P. Som jag såklart inte läst. Om du följt arcen men inte hunnit läsa det sista numret så ska du nog inte klicka vidare. Stor spoilervarning.

Fortsätt läs ‘Svinerier i Gotham City’

Rogue är tillbaka!

x-men_legacy_220_crop

Rogue är en av mina största favoritkaraktärer i X-men. Kanske den största efter ”the old knucklehead”. Men, vi har inte sett särskilt mycket av henne sedan Messiah Complex för runt ett år sedan. Något litet inhopp här och där. I januari gör hon efterlängtad (för mig i alla fall) comeback i X-men: Legacy. Första delen av fem i arcen Salvage hittar du i nummer 220 som släpps 21 januari.

Newsarama.com har dessutom en lång intervju med författaren Mike Carey om just detta. Du hittar den här.

Stålmannen!?

Superman

Igår kväll hände något extremt märkligt. Jag beställde frivilligt en tidning med Stålmannen. Och det är Seriehyllans fel. Såklart. Köpet blev en JSA Kingdom Come Superman Special, skiven och illustrarad av Alex Ross. Ni vet han som gjorde Marvels i mitten av 90-talet.

Weapon X: First Class #1

First Class #1Nja, jag måste säga att jag faktiskt tröttnat rätt rejält på Marvels ”First Class”-koncept. För er som inte är bekanta med vad det är, så är det nyproducerade serier som utspelar sig och tar upp händelser från klassiska epoker i Marvels mutantmytologi. Mest känd är X-men: First Class, som handlar om originalmedlemmarna Angel, Cyclops, Beast, Ice Man och Marvel Girl — just när de just börjat som elever hos Xavier. Jag hade ändå hyfsade förhoppningar om att konceptet skulle fungera bra på Weapon X. Tyvärr inte. I grunden är det en rätt ok tidning. Den håller den klass som man normalt kan förvänta sig av Marvel. Problemet är att den lämnar en helt oberörd efter att man läst den.

Fortsätt läs ‘Weapon X: First Class #1’

Oj vad hände?

walking_dead_5

Efter att läst den fjärde volymen (som på inget sätt är ny — jag ligger efter lite helt enkelt) av Walking Dead så var jag faktiskt rätt skeptisk till om jag skulle fortsätta läsa denna serie. Det kändes lite som att den bara stod och stampade på ett och samma ställe. Det var helt en enkelt lite för mycket fokus på de mänskliga relationerna. En aspekt av serien som visserligen varit väldigt bra hittills, men som det faktiskt blev lite för mycket av i volym fyra. Därför blev den femte volymen en glad överraskning då handlingen tog en helt ny vändning. Alla serier har ju sina svackor och i det stora hela så tycker jag fortfarande att Walking Dead är något av det bästa man kan läsa.