Archive for the 'Asiatisk film' Category

Ip Man, trailer

Surfade in på Portland Street idag. Det är en ”nystartad” blogg om asiatisk film som jag verkligen kan rekommendera. De har länge funnits som en vanlig site men har tagit steget att omvandla till bloggformatet. Där upptäckte jag i alla fall att Ip Man fått en officiell trailer. Det ser otroligt bra ut. Bedöm själva nedan!

Red Cliff, en recension

Det känns rätt svårt att skriva en rättvis recension på denna film. Den första kinesiska film John Woo regisserat sedan 1992 års Hard Boiled. Att säga att förväntningarna är höga är ett kraftigt understatement. Och förväntar man sig att få se heroic bloodshed i slowmotion så kommer man bli kraftigt besviken. Och förväntar man sig mainstream swordplay som Crouching Tiger Hidden Dragon eller Hero kommer man troligtvis också bli besviken. Red Cliff känns som en film helt och håller gjord för den kinesiska marknaden.

Fortsätt läs ‘Red Cliff, en recension’

Epitaph, en recension

Det kan ju såklart vara rätt vanskligt att bedöma en film utifrån dess trailer. Lätt att glömma att det är enkelt att kränga skitfilmer genom att klippa ihop de få scener som är halvokej till något som verkar vara en halvhyfsad film. Såg exempelvis Walk Hard: The Dewey Cox Story i helgen. Av trailern att döma borde filmen var rolig som fan, men det var rena gäspningen. Alla skämt som funkade i trailern föll platta till marken i sitt riktiga sammanhang. Som ni säkert läst så var jag riktigt peppad att se Epitaph i fredags — efter att just ha sett endast trailern. Så, hur var den? Levde den upp till förväntningen?

Fortsätt läs ‘Epitaph, en recension’

Gidam a.k.a. Epitaph

Ikväll ser jag denna på bio och är sjukt peppad efter att sett trailern. Känns lite som en koreansk Riket.

Red Cliff och Sparrow

Köpte Beställde just John Woos Red Cliff och Johnnie Tos Sparrow. Kan bli hur bra som helst, kan bli värsta floppen. Snart vet jag. Och även du.

Three Kingdoms Resurrection of the Dragon

Med tanke på mina inlägg den senaste tiden kan man nästa tro att detta är en ren serietidningsblogg. Så jag slänger in en snabb recension på senaste sedda Hong Kong-rulle.
Three Kingdoms Resurrection of the Dragon har fått rätt sval kritik från olika HK-siter. Mycket för att det ska vara kommersiellt fluff. Och på sätt och viss är det väl just det. Men jämfört med besvikelsen och tidigare recenserade An Empress and the Warriors så är det här rena Bergman. Det är en helt OK wuxia i historisk miljö med stor budget, baserad på den klassiska kinesiska äventyrsromanen Romance of Three Kingdoms, och med Andy Lau och Sammo Hung som huvudroller. Action-sekvenserna är korrigraferade av Hung själv och håller hög klass. Det är just dessa som är filmens största behållning. Lite skön underhållning helt enkelt.
Intressant är att även John Woo’s Red Cliff är en filmatisering i av precis samma roman. Första delen lanserades just i dagarna. Tror att den kommar vara strået vassare en Three Kingdoms.

Betyg: 3 av 5 karatepinnar

An Empress and the Warriors, en recension

För 13 år sedan såg jag en film som totalt förändrade min syn på film. Jag var nyinflyttad i Uppsala och bodde i min systers studentrum. En av hennes kompisar som bodde i huset hade ursprung från Hong Kong. Jag och kompisen hade pratat en del om manga och han fattade att jag var intresserad av japansk film. Han hade några filmer från Hong Kong som han undrade om jag ville låna. En av filmerna var A Chinese Ghost Story. Regisören var Siu-Tung Ching.
Siu-Tung Ching gjorde under 80 och 90-talet en rad klassiska wuxia-filmer, förutom den redan nämnda, bl.a. Dragon Inn samt filmserierna Swordsman och Royal Tramp. Under 2000-talet har han dock fört en förhållandevis tynande tillvaro. Främst har han jobbat med tv-serier baserade på serietidningen Storm Riders. Därför blev jag mycket nyfiken när jag hörde att han jobbade med en ny modern wuxia. Filmen beskrevs som en storartad pampig historisk kostymfilm.

Fortsätt läs ‘An Empress and the Warriors, en recension’

Kikujirô no natsu

Vi satt uppe och lyssnade på musik natten mellan lördag och söndag. Jag hade iTunes på random och plötsligt dök ledmotivet till Kikujiro’s Summer upp i högtalarna. Jag blev så där äckligt sliskigt sentimental och blödig att jag var tvungen att se filmen direkt på natten. Feel-good-filmer brukar egentligen inte vara min melodi men jag kan inte värja mig mot detta. Särskilt med Hisaishi‘s pompösa pianoklinkande i bakgrunden.

The Bride With White Hair

Minirecension: Då har jag till slut sett denna klassiker av Ronny Yu. Bra konstnärlig wuxia som har ett djup som filmer i denna genrer inte brukade ha i början av 90-talet. Innan det modernt med existentiell kinesisk svärdsfäktningsfilm a la Crouching Tiger Hidden Dragon. The Bride With White Hair lever upp till klassikerstämpeln väl.

Betyg: 4 av 5 flygande hoppsparkar.

För er som sett trailern för kommande Forbidden Kingdom och lagt märke till den vitahåriga damen — denna film har originalet. Bara så ni vet!

Hårdrock OCH tecknat

Med bara några dagars mellanrum har jag fått upp ögonen för dessa två.

Detroit Metal City
Manga/Anime om den blyge Sōichi Negishi som istället för att som planerat bli dagisfröken sminkar på sig corpse paint och under namnet Johannes Krauser II börja fronta i metalbandet Detrot Metal City. Japansk galenskap, smisk och black metal i bizarr blandning.

Kolla dessutom:
Trailer till kommande spelfilmen live-action-filmen
Video till låten Maximum The Hormone

Metalocalypse
Den amerikanska tecknade tv-serien Metalocalypse har kallats för en blandning av Spinal Tap, Scooby-Doo och Norge. Jag har inte hunnit kolla något men det verkar otroligt dumt och fånigt. På ett bra sätt så klart. Dessutom verkar de finnas som ett ”riktigt” band. Kolla runt lite på Youtube. Där finns en del sköna klipp.


W3Counter

Bloggnätverk – Bloggschmätverk