Archive for the 'Asiatisk film' Category



Kikujirô no natsu

Vi satt uppe och lyssnade på musik natten mellan lördag och söndag. Jag hade iTunes på random och plötsligt dök ledmotivet till Kikujiro’s Summer upp i högtalarna. Jag blev så där äckligt sliskigt sentimental och blödig att jag var tvungen att se filmen direkt på natten. Feel-good-filmer brukar egentligen inte vara min melodi men jag kan inte värja mig mot detta. Särskilt med Hisaishi‘s pompösa pianoklinkande i bakgrunden.

The Bride With White Hair

Minirecension: Då har jag till slut sett denna klassiker av Ronny Yu. Bra konstnärlig wuxia som har ett djup som filmer i denna genrer inte brukade ha i början av 90-talet. Innan det modernt med existentiell kinesisk svärdsfäktningsfilm a la Crouching Tiger Hidden Dragon. The Bride With White Hair lever upp till klassikerstämpeln väl.

Betyg: 4 av 5 flygande hoppsparkar.

För er som sett trailern för kommande Forbidden Kingdom och lagt märke till den vitahåriga damen — denna film har originalet. Bara så ni vet!

Hårdrock OCH tecknat

Med bara några dagars mellanrum har jag fått upp ögonen för dessa två.

Detroit Metal City
Manga/Anime om den blyge Sōichi Negishi som istället för att som planerat bli dagisfröken sminkar på sig corpse paint och under namnet Johannes Krauser II börja fronta i metalbandet Detrot Metal City. Japansk galenskap, smisk och black metal i bizarr blandning.

Kolla dessutom:
Trailer till kommande spelfilmen live-action-filmen
Video till låten Maximum The Hormone

Metalocalypse
Den amerikanska tecknade tv-serien Metalocalypse har kallats för en blandning av Spinal Tap, Scooby-Doo och Norge. Jag har inte hunnit kolla något men det verkar otroligt dumt och fånigt. På ett bra sätt så klart. Dessutom verkar de finnas som ett ”riktigt” band. Kolla runt lite på Youtube. Där finns en del sköna klipp.

Lam Suet – Hong Kongs svar på Helena Bergquist

OK, det var en lite taskig jämförelse. Jag gillar Suet lika mycket som jag ogillar Bergquist så det har inget att göra med att de på något sätt skulle vara lika varandra. Det handlar om bandet mellan skådespelare och regissör. Colin Nutley har väl inte gjort en film de senaste 20 åren som inte Helena Bergquist varit med i. Till och med när han gjorde engelskspråkig film hittade han på ett sätt att få in frugan.

Johnnie To gillar Lam Suet. Han dycker alltid upp på något sätt i To’s filmer. Ibland som en viktig karaktär. Ibland skymtar han bara förbi. Håll utkick efter honom i To’s hyfsat nya Mad Detective. En fantastisk film som jag rekommenderar alla att se. Lam Suet är enligt mig en av Hong Kongs bästa nutida skådespelare. Han har bara (i väst) hamnat i skymundan för storheter som Andy Lau och Tony Leung.

Bullet in the Head

Det är, som jag tidigare skrivit, över tio år sedan jag såg Bullet in the Head senast. Det är alltid lite risky att se om filmer som man tyckt mycket om men inte sett på väldigt länge. När jag upptäckte John Woo för första gången öppnades en helt ny värld för mig. Aldrig tidigare hade jag sett sån fartfylld och snygg action tidigare. Jag var frälst och har varit tokig i Hong Kong-film sedan dess. När Woo gjorde sina actionklassiker i slutet av 80-talet och början av 90-talet var han ohotad mästare. Ingen annan kunde leverera samma vackra actionscener. Hollywood fattade inte ett schmack och gjorde forfarande Steve Seagal-dravel. Men det har det har ju gått några år nu och tittar man på vilken action-rulle som helst så kan man se arvet från Woo. Slow-motion. Fladdrande kläder. Kulor i massor. Det som en gång var unikt och kändes som bara vårt är idag allmängods. Därför har jag varit lite rädd för att gå tillbaka till klassiker som Bullet in the Head. Hur kommer jag se den med dagens avtrubbade ögon?

Men, den står sig fortfarande rätt bra. Den är inte lika bra som Woo’s mer kända verk som Hard Boiled eller The Killer. Vilket kanske också är en av anledningarna att jag inte köpt den på DVD tills förrän nu. Den börjar lite segt i 60-talets Hong Kong men handlingen flyttas snabbt till ett brutalt Vietnam. Och när det väl hettar till och pistolerna plockas fram så håller den världsklass.

En intressant detalj med Bullet in the Head är att de finns i rätt många versioner. Woo ursprungliga version var 3 timmar lång och han tvingades klippa ner den för att passa den tidens bioformat. Dessutom censurerades den kraftigt av filmbolaget. Det finns en uppsjö av olika versioner som alla har någon scen som inte finns med i andra versioner. Diskussioner om vilken som är den ultimata version har länge varit ett hett ämne bland fans av Hong Kong-film. Återkommer i ämnet.

The Twins Effect

Minirecension: Vilken skitfilm! Jag borde ju fattat det eftersom Ekin Cheng var med, men man lär sig visst aldrig. Vampyrer, swords play och kvinnliga actionhuvudroller låter ju bra på pappret. Men det är det inte. Det är som en riktigt kass Blade, men helt utan teaterblod. Plus hårsprayade cantonpopidoler. Jag känner mig lurad och bedragen.

The Big Heat

Minirecension: Old School Hong Kong-action a la Heroic Bloodshed från sent 80-tal av Johnnie To. Och det märks rätt tydligt att det gått några år sedan To gjorde denna, den når verkligen inte upp till hans senare mästerverk. Det är visserligen en intressant film, men den har inte de kvaliteter som gör den till en klassiker i genren. Jämför man den med filmer av Woo och Lam från samma epok blir det extra tydligt. Lite av en besvikelse på grund av att jag läst en del bra recensioner. Ett plus dock för de (för genren) rätt blodiga och våldsamma actionscenerna.


W3Counter

Bloggnätverk – Bloggschmätverk