Archive for the 'Recension' Category



The Immortal Iron Fist vol. 2: The Seven Capital Cities of Heaven

iron_fist_vol_2Volym 1 av Iron Fist var en rätt ok serie. Ändå kändes den lite som en besvikelse. Kanske för att jag i något sorts Brubaker-rus trodde att den skull vara bättre än Jesus. Däremot är volym 2 en riktig höjdare. Det är ett fyrverkeri av superhjälteepos, österländsk mystik i Hollywood-tappning och jävla massa kung fu-sparkar. The Seven Capital Cities of Heaven tar vid där förra volymen slutade. Vart 88:e år materialiserar sig alla de sju himmelska städerna på det jordliga planet samtidigt. Hur bättre fira detta än att ställa till med århundradets kampsportsturnering? Varje stads Immortal Weapon fajtas för att försvara just sin stads färger. Och Danny ”Ion Fist” Rand står såklart redo att med brinnande knytnävar stå upp för K’un-Luns heder. Nu är egentligen inte just den delen av historien den mest intressanta. Det är ett gäng rätt softa slagsmålsscener. Inte så mycket mer. Den intressanta delen är snarare alla de flashbacks som berättar om den förra Immortal Iron Fist Orson Randalls bakgrund och dennes förhållande till Dannys far, Wendell Rand. Det är en blandad påse av lite Indiana Jones, lite Jules Verne och lite gammal pulplitteratur. Rätt sweet faktiskt

Manus: Matt Fraction & Ed Brubaker
Illustration: David Aja
Tusch: David Aja
Färg: Matt Hollingsworth
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5

FreakAngels: Volume One

freakangels_vol_1_cover

För något halvår sedan upptäckte jag Warren Ellis’ gratisserie på FreakAngels.com. Jag läste några episoder men tröttnade efter ett tag. Serien var så klart bra så det var inte därför jag slutade. Jag har bara lite svårt för att läsa serier digitalt. Det är på något sätt som att något går förlorat. Kanske är det lukten av nytryckta seriesidor jag saknar. Kanske är det att de små detaljerna och pennstrecken inte riktigt kommer fram på skärmen. Eller så är det bara den anale seriesamlaren i mig som inte får sin tillfredsställelse genom att få äga. Hursomhelst så bestämde jag mig för att vänta på att FreakAngels skulle släppas i en samlingsvolym. På härligt högupplöst tryckfärgsdoftande blankt papper.

Fortsätt läs ‘FreakAngels: Volume One’

Punisher #1

punisher_1_coverGeekporr skrev nyligen är bra recension av Garth Ennis’ MAX-version av the Punisher. Jag håller med i hans åsikter att the Punisher ofta kan kännas rätt felplacerad bland alla superhjältar. Han funkar bäst när han gör upp med maffiabossar och annat kriminellt riffraff. För det mesta. I Marvels nystart av titeln funkar han riktigt bra i det normala 616-universumet. Just att hans avsaknad av superkrafter är det som gör detta förstanummer intressant. Plus att Frank Castle har en rätt intressant måltavla som jag tror att rätt många skulle vilja se eliminerad. Castle känns som en karaktär som är klippt och skuren för att fungera i Dark Reign.

Fortsätt läs ‘Punisher #1’

Dark Avengers #1

dark_avengers_1_coverI veckan läste jag första numret av den helt nya Avengers-tidningen Dark Avengers. I och med att den här titeln givits ut får man väl lov att säga att Dark Reign är igång på riktigt. De olika one-shots och strönummer som kommit tidigare under året har mest känts som teasers på vad som komma skall. Först i detta nummer visar det sig vad Dark Reign verkligen kommer att innebära. Dark Avengers har omgärdats av en hel del hemlighetsmakeri. Vem är mannen på bilden? Den store Iron Patriot. Jag har medvetet inte följt med allt för mycket i spekulationerna på olika forum. Likaså har det diskuterats om vissa av medlemmarna i bakgrunden verkligen har är de superhjältar de ser ut att vara. Om du inte vill veta hemligheten som avslöjas i första numret så sluta läsa nu. Spoiler efter hoppet

Fortsätt läs ‘Dark Avengers #1’

Astonishing X-men: Ghost Boxes Part 1 & 2

astonishing_x-men_ghost_boxes_1_coverastonishing_x-men_ghost_boxes_2_cover

Warren Ellis’ Astonishing X-men: Ghost Boxes, inte att förväxla med huvudarcen Ghost Box i tidningen Astonishing X-men, är vad man skulle kunna kalla överkurs. Mestadels för att det är fyra stycken rätt obskyra historier, som alla har en rätt lös koppling till den stora arcen. Alla fyra handlar om vad som hade hänt om Logan inte hade lyckats hindra Subject X från att aktivera ghost boxen. Lite av en What if?-historia helt enkelt.

Fortsätt läs ‘Astonishing X-men: Ghost Boxes Part 1 & 2’

Wolverine #70: Old Man Logan Part 5

wolverine_70_coverBoom Crash Bang! Jag har tjatat om hur fantastiskt Old Man Logan är rätt länge nu. Både här och på annat håll. Men det här numret toppar fan alla de fyra nummer som släppts tidigare. Äntligen får vi reda på vad det som gjort Logan till att bli en sån fridens man att han aldrig poppat klorna på 50 år. Och det är en rejäl brawl det handlar om. Jag tror aldrig jag sett Wolverine gå lös så brutalt, och med så mycket grafiskt övervåld. Ett stort gäng superskurkar gör gemensam sak och attackerar Xaviers skola. Och Wolverine skär dem i småbitar helt själv. Men vänta nu? Något stämmer inte riktigt. Vart är resten av X-men när skolan attackeras? Och varför är Bullseyes sista ord innan han dör så kryptiska? Saker och ting är inte riktigt vad de ser ut att vara. Men det vore taskigt att avslöja vad det handlar om här. Det är lite av en twister.
Det är bara att lyfta på hatten åt Mark Millar för andra gången den här månaden. Högsta betyg! Det här är så ofantligt bra att jag har svårt att hitta ord för att beskriva det. Fulländat kanske. Det är otroligt en brutal historia som målas upp. Men också otroligt sorglig. Nu är det bara att hoppas på att Millar håller tungan rätt i munnen och inte sjabblar bort det här med de tre avslutande numren. Jag har sett allt för många miniserier och arcs som avslutats otroligt svagt senaste tiden för att riktigt våga ta det för givet.

Manus: Mark Millar
Illustration: Steve McNiven
Tusch: Dexter Vines
Färg: Morry Hollowell
Förlag: Marvel
Betyg: 5/5

Uncanny X-men #505: Lovelorn Part 2

uncanny_x-men_505_coverDet var länge sedan jag läste ett nummer av Uncanny X-men och efteråt inte hade något att klaga på. Med nummer 505 så känns det faktiskt som att titeln håller på att lyfta. Matt Fraction och Terry Dodson verkar ha fått ordning på det gamla sorgebarnet. Ok, det är bitvis rätt rörigt och kanske lite för många trådar på en och samma gång, men det är i alla fall en intressant berättelse som målas upp. Till skillnad från den förra arcen SFX som var en riktig dödsjäspning. Intressantast i detta nummer är sidohistorien med Peter ”Colossus” Rasputin. Sedan Kitty dog har Peter inte riktigt varit sig själv och spenderat rätt mycket tid med vodka och borscht i San Franciscos rysktalande kvarter. Soft att se X-mens muskelman disillusionerad och på dekis.

Manus: Matt Fraction
Illustration: Terry Dodson
Tusch: Rachel Dodson
Färg: Justin Ponsor
Förlag: Marvel

Betyg: 3++/5


W3Counter

Bloggnätverk – Bloggschmätverk