Archive for the 'Serier' Category



New Avengers #49

new_avengers_49_cover1Sweet Holly Molly! Det är ett av de bättre Avengers-nummer jag läst på länge. New Avengers kommer utan tvekan att var en av det intressantaste titlarna att följa under Dark Reign. Brian Michael Bendis skriver som om han vore nyfräst. Dialogen är snabb och rapp. Handlingen fartfylld och intensiv. Precis det man förväntar sig från Bendis. Långt ifrån den rätt slappa sörja han skrev i Secret Invasion. New Avengers känns som en fullständigt naturlig följd av Secret Invasion. Inget krystat. Inget konstigt. Och fullkomligt okomplicerat. Jag gillar det. Billy Tan medverkan höjer naturligtvis även det det totala intrycket av New Avengers. Han når kanske inte riktigt upp emot det höjder han presterade i Rise and Fall of the Shi’ar Empire för några år sedan, men det är lik förbannat riktigt riktigt bra.
New Avengers är minst sagt rätt förbannade att se Norman Osborne och hans Dark Avengers på TV stå och sno deras identiteter. På bästa sändningstid dessutom. Jag snackar så klart om Dark Avengers första framträdande i Dark Avengers #1. Men istället för att sitta sura i Captain Amricas lya bestämmer de sig för att tackla problemet head on. Det kommer garanterat bli en hel del stora fajter mellan de ”nya” och de ”mörka” i de kommande numren. Jag ser redan fram emot det. Bästa scenen i detta nummer är givetvis när Luke Cage smackar skiten ur Bullseye och Venom med en kofot. Känd från Geekporrs Att få stryk #38.

Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Billy Tan
Tusch: Matt BATT Banning
Färg: Paul Mounts
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5

WTF!?

spider-man_musical

Hej vi heter Marvel. Vi gillar pengar. Därför suger vi ur varenda möjlighet till att casha in på våra karaktärer. Denna gång i formen av musikal. Hej då. Via marvel.com.

Seriepodcasts #1

marvel_podcast

Tänkte skriva lite om de serierelaterade podcasts som jag till och från lyssnar på. Först ut är Marvels egen officiella podcast. Det är en rätt trevlig cast som drivs av Jeff Suter, Senior Art Director på Marvel. Jeff bjuder in aktuella kreatörer som får berätta om sina projekt. Avsnitten korta, runt 10 till 15 minuter. Om du leter efter lite kort underhållning när du sitter och väntar på bussen/tunnelbanan/tåget/spårvagnen är de perfekta. Men eftersom avsändaren är Marvel själva så är den kritiska granskningen i princip noll. Det hindrar dock inte Jeff Suter från att konstant driva med sina gäster. Se det mer som reklam än som journalistik.

» Marvel Podcast Central

War of Kings: Warhawk #1

war_of_kings_darkhawk_1_coverInnan jag läste denna hade jag inte en endaste sida med Darkhawk. Allt visste var att han någon form av tonårssuperhjälte som skapades i början av 90-talet. Ung kille hittar en amulett som förvandlar honom till en brottsbekämpande android. Men trots att karaktären är helt okänd för mig så kommer jag snabbt in i berättelsen. Om det nu finns någon berättelse. Detta nummer handlar mest introducera karaktären och hans problem. Det är just problematiken som gör serien läsvärd och engagerande. Chris Powell, som han egentligen heter, är en rätt intressant karaktär. Ständigt plågad av okontrollerade raseriutbrott och rädslan för att den android han förvandlas till ska ta över kontrollen.
Dock har jag lite svårt att se koppling till War of Kings. Darkhawk utspelar sig på Long Island i New York, långt bort det intergalaktiska jätteepos man hade förväntat sig. Samtidigt är nog denna korta miniserie ett sätt att föra in karaktären i ett större sammanhang. Lite konstig är det även att Marvel lyfter fram en så pass obskyr karaktär som Darkhawk. Kanske försöker Marvel göra lite av en reboot av karaktären och det skulle inte förvåna mig om vi får se Darkhawk som löpande titel efter att War of Kings är avslutat.
Som bonus innehåller detta nummer även debutnumret av Darkhawk från 1991. Vanligtvis ogillar jag när tidningar fylls ut med gammalt material men här funkar det faktist bra. I alla fall för mig. Mycket för att jag aldrig läst något tidigare. Det gamla materialet håller inte alls samma klass utan känns mest som gammalt trögt 90-tals fluff.

Manus: C.B. Cebulski
Illustration: Harvey Tolibao och Bong Dazo
Tusch: Harvey Tolibao och Joe Pimentel
Färg: Rain Beredo och Jay David Ramos
Förlag: Marvel
Betyg: 3/5

4 klipp från Watchmen

imga

imgb

imgc

imgd

Nu kommer jag väl låta som en jävla gnällis men det här gör mig bara mer övertygad om att jag kommer att komma ut besviken från en biograf i mars. Första scenen med Nite Owl och Rorschach känns särsklit usel. Ugga.

X-men vs. Hulk

x-men_vs_hulk_coverIbland undrar jag varför jag läser sån här skit. Det finns faktiskt inget positivt att säga om denna överhuvud taget. Claremont skriver en helt meningslös historia. Jag är ledsen att säga det men jag har faktiskt inget förtroende för honom längre. Han känns allt mer som en föredetting som lever på gamla meriter. Han klarar helt enkelt inte av att levererade det man förväntar sig i en modern superhjälteserie. Även visuellt är det helt intetsägande. Raapacks stil är lite som att ”sjunga fint”. Tekniskt, kompetent och väl utfört. Men totalt ointressant. Som om det inte räckte med det. Marvel har fyllt ut den här one-shoten med gammalt reprint från ett annat möte mellan X-men och Hulk ur Uncanny X-men #66. Ingen höjdarserie det heller, men den kan i alla fall ursäkta sig med att den är från tidigt 70-tal. Ingen vettig människa bör läsa denna helt usla serie. Håll er undan.

Manus: Chris Claremont
Illustration: Jheremy Raapack
Tusch: Larry Welch
Färg: Chris Sotomayor
Förlag: Marvel
Betyg: 1/5

X-men: Magneto Testament #5

x-men_magneto_testament_5_coverAtt miniserien X-men: Magneto Testament varit lite av en besvikelse för mig har jag tjatat om tidigare. Dels fick de tre första numren rätt sval kritik och dels så hade jag den som botten på min årslista för 2008. Men det fjärde numret — som jag aldrig recenserade — var ändå något av en ljusning. Hade jag jag gjort det hade det fått en stark fyra. Och miniserien har blivit bättre och bättre allt eftersom. Alltså förväntade jag mig ett riktigt starkt avslutande nummer. Men tyvärr schabblar Greg Pak bort det totalt. Början av numret är rätt oengagerande och när man väntar på att det ska ta fart så är det helt plötsligt över. Istället för en riktig ordentlig grande finale blir det bara en trött suck. Och jag kan inte riktigt förstå varför Pak väljer att avsluta på det här sättet. Visst, serien har genomgående haft en mycket realistisk touch — långt ifrån allt vad hjältar och superkrafter heter. Men jag hade ändå velat se någon form av kopplingen till hur Max Eisenhardt förvandlas till Magneto. Eller hur han börjar ana sina krafter. En föraning om vad som komma skall. Tyvärr blir det ingenting av det. En otroligt tråkig avslutning på en miniserie som hade potential att som helhet bli riktigt bra.
Det enda som ändå gör detta nummer någorlunda läsvärt är den bonusserie som kommer efter själva serien. Den är baserad på en verklig händelse och handlar om Dina Babbit — en överlevande från Auschwich. Dina, som var konstnär och illustratör, tvingades av Josef Mengele att i vetenskapligt syfte att porträttera sina medfångar. I efterhand har hon av polska regeringen förvägrats rätten till sina egna verk och ett stort antal amerikanska animatörer och serietecknare har gått samman i sitt stöd för att porträtten ska återlämnas till Dina. Serien är skriven av Rafael Medoff, men framförallt vackert tecknad och tuschad av legenderna Neal Adams och Joe Kubert.

Manus: Greg Pak och Rafael Medoff
Illustration: Carmine Di Giandomenico och Neal Adams
Tusch: Carmine Di Giandomenico och Joe Kubert
Färg: Matt Hollingsworth
Förlag/Imprint: Marvel Knights

Betyg: 2/5


W3Counter

Bloggnätverk – Bloggschmätverk