Posts Tagged '3'

Lever uppföljaren upp till originalet?

marvels_eye_of_the_camera_1_covermarvels_eye_of_the_camera_2_covermarvels_eye_of_the_camera_3_cover

Marvels från 1994 är både en av mina personliga favoriter och en Marvel Comics’ absolut största succéer genom tiderna. Miniserien om nyhetsfotografen Phil Sheldon med superhjältar som specialitet skapade framgångsrika karriärer för dess två upphovsmän Kurt Busiek och Alex Ross. Serien som var helt målad i akvarell återberättade ett antal centrala delar ur Marvels tidiga historia sett ur fotografen Sheldons öga.

Fortsätt läs ‘Lever uppföljaren upp till originalet?’

War of Kings: Warhawk #1

war_of_kings_darkhawk_1_coverInnan jag läste denna hade jag inte en endaste sida med Darkhawk. Allt visste var att han någon form av tonårssuperhjälte som skapades i början av 90-talet. Ung kille hittar en amulett som förvandlar honom till en brottsbekämpande android. Men trots att karaktären är helt okänd för mig så kommer jag snabbt in i berättelsen. Om det nu finns någon berättelse. Detta nummer handlar mest introducera karaktären och hans problem. Det är just problematiken som gör serien läsvärd och engagerande. Chris Powell, som han egentligen heter, är en rätt intressant karaktär. Ständigt plågad av okontrollerade raseriutbrott och rädslan för att den android han förvandlas till ska ta över kontrollen.
Dock har jag lite svårt att se koppling till War of Kings. Darkhawk utspelar sig på Long Island i New York, långt bort det intergalaktiska jätteepos man hade förväntat sig. Samtidigt är nog denna korta miniserie ett sätt att föra in karaktären i ett större sammanhang. Lite konstig är det även att Marvel lyfter fram en så pass obskyr karaktär som Darkhawk. Kanske försöker Marvel göra lite av en reboot av karaktären och det skulle inte förvåna mig om vi får se Darkhawk som löpande titel efter att War of Kings är avslutat.
Som bonus innehåller detta nummer även debutnumret av Darkhawk från 1991. Vanligtvis ogillar jag när tidningar fylls ut med gammalt material men här funkar det faktist bra. I alla fall för mig. Mycket för att jag aldrig läst något tidigare. Det gamla materialet håller inte alls samma klass utan känns mest som gammalt trögt 90-tals fluff.

Manus: C.B. Cebulski
Illustration: Harvey Tolibao och Bong Dazo
Tusch: Harvey Tolibao och Joe Pimentel
Färg: Rain Beredo och Jay David Ramos
Förlag: Marvel
Betyg: 3/5

FreakAngels: Volume One

freakangels_vol_1_cover

För något halvår sedan upptäckte jag Warren Ellis’ gratisserie på FreakAngels.com. Jag läste några episoder men tröttnade efter ett tag. Serien var så klart bra så det var inte därför jag slutade. Jag har bara lite svårt för att läsa serier digitalt. Det är på något sätt som att något går förlorat. Kanske är det lukten av nytryckta seriesidor jag saknar. Kanske är det att de små detaljerna och pennstrecken inte riktigt kommer fram på skärmen. Eller så är det bara den anale seriesamlaren i mig som inte får sin tillfredsställelse genom att få äga. Hursomhelst så bestämde jag mig för att vänta på att FreakAngels skulle släppas i en samlingsvolym. På härligt högupplöst tryckfärgsdoftande blankt papper.

Fortsätt läs ‘FreakAngels: Volume One’

Astonishing X-men: Ghost Boxes Part 1 & 2

astonishing_x-men_ghost_boxes_1_coverastonishing_x-men_ghost_boxes_2_cover

Warren Ellis’ Astonishing X-men: Ghost Boxes, inte att förväxla med huvudarcen Ghost Box i tidningen Astonishing X-men, är vad man skulle kunna kalla överkurs. Mestadels för att det är fyra stycken rätt obskyra historier, som alla har en rätt lös koppling till den stora arcen. Alla fyra handlar om vad som hade hänt om Logan inte hade lyckats hindra Subject X från att aktivera ghost boxen. Lite av en What if?-historia helt enkelt.

Fortsätt läs ‘Astonishing X-men: Ghost Boxes Part 1 & 2’

Uncanny X-men #505: Lovelorn Part 2

uncanny_x-men_505_coverDet var länge sedan jag läste ett nummer av Uncanny X-men och efteråt inte hade något att klaga på. Med nummer 505 så känns det faktiskt som att titeln håller på att lyfta. Matt Fraction och Terry Dodson verkar ha fått ordning på det gamla sorgebarnet. Ok, det är bitvis rätt rörigt och kanske lite för många trådar på en och samma gång, men det är i alla fall en intressant berättelse som målas upp. Till skillnad från den förra arcen SFX som var en riktig dödsjäspning. Intressantast i detta nummer är sidohistorien med Peter ”Colossus” Rasputin. Sedan Kitty dog har Peter inte riktigt varit sig själv och spenderat rätt mycket tid med vodka och borscht i San Franciscos rysktalande kvarter. Soft att se X-mens muskelman disillusionerad och på dekis.

Manus: Matt Fraction
Illustration: Terry Dodson
Tusch: Rachel Dodson
Färg: Justin Ponsor
Förlag: Marvel

Betyg: 3++/5

Crossed #2

crossed_2_coverEfter en ”debatt” på Serieforum huruvida Garth Ennis’ Crossed är det vidrigaste han någonsin gjort så var min förväntan på det andra numret otroligt hög. Att det skulle vara något av det smaskigaste man kan läsa i serieväg. Att det skulle vara helt sjukt fyllt av våld, blod, sex och porr. Barn skulle slitas i stycken. Små söta hundvalpar plågas till döds. Så bra var det såklart inte. Det verkar som att Ennis slog på stora provokationstrumman i första numret för att sedan tona ned det grafiska våldet något i nummer två. Förutom lite fult språk, något huvud som blåses bort, och ett människokroppsregn (!) är detta vad vissa skulle kalla ett ”pratnummer”. Fokus läggs istället på att utveckla karaktärerna och ge hintar om epidemins ursprung. Jo, och zombierna runkar bulle. Ja, du hörde rätt. Fast i Crossed kallas denna omklädningsrumsaktivitet för «The Bisquit». Myten om bullen verkar alltså vara ett globalt fenomen. Man lär sig alltid något nytt. Nu finns det säkert massa människor som fortfarande tycker att detta är fullkomligt vidrigt, fruktansvärt och förkastligt. Bästa sättet att att ta reda på vart du själv står är så klart att läsa det och skapa dig en egen åsikt.

Manus: Garth Ennis
Illustration och tusch: Jacen Burrows
Färg: Juanmar
Förlag: Avatar Press

Betyg: 3-/5