Posts Tagged 'Chris Claremont'

X-men vs. Hulk

x-men_vs_hulk_coverIbland undrar jag varför jag läser sån här skit. Det finns faktiskt inget positivt att säga om denna överhuvud taget. Claremont skriver en helt meningslös historia. Jag är ledsen att säga det men jag har faktiskt inget förtroende för honom längre. Han känns allt mer som en föredetting som lever på gamla meriter. Han klarar helt enkelt inte av att levererade det man förväntar sig i en modern superhjälteserie. Även visuellt är det helt intetsägande. Raapacks stil är lite som att ”sjunga fint”. Tekniskt, kompetent och väl utfört. Men totalt ointressant. Som om det inte räckte med det. Marvel har fyllt ut den här one-shoten med gammalt reprint från ett annat möte mellan X-men och Hulk ur Uncanny X-men #66. Ingen höjdarserie det heller, men den kan i alla fall ursäkta sig med att den är från tidigt 70-tal. Ingen vettig människa bör läsa denna helt usla serie. Håll er undan.

Manus: Chris Claremont
Illustration: Jheremy Raapack
Tusch: Larry Welch
Färg: Chris Sotomayor
Förlag: Marvel
Betyg: 1/5

GeNext #1

Igår skrev jag lite om Marvels problem med att hantera sina långkörare. Serier som skapades på 60-talet och fortfarande publiceras drabbas naturligtvis av visa logiska problem. Karaktärerna åldras inte i någon större utsträckning, men ändå utvecklas omvärlden runt omkring dem. Utifrån det perspektivet är mini-serien GeNext ett rätt intressant experiment.
Om Marvel universumet verkligen skulle åldras i realtid så skulle Charles Xavier idag vara död och X-men gamla trötta 50- eller 60-åringar. New Mutants skulle vara karriärskåta 30-åringar. Vilka skulle ta över manteln och försvara Xaviers dröm? GeNext är mutantgurun Chris Claremonts försök att berätta just detta. Vi möter Becka Munroe, dotter till Storm och en okänd far, Olivier Raven, son till Gambit och Rogue, Pavel Rasputin, barnbarn till Colossus, samt Rico och No-Name, båda vars ursprung är okänt och kommer att presenteras i senare nummer.
Tyvärr känns allt bara som en upprepning av de tidiga numren av X-men från 60-talet. De tränar lite i Danger Room, hänger lite i skolan, har tonårsångest, smiter iväg till någon klubb och hamnar i bråk för att de är mutanter. Jag skulle hellre sett X-men som gamlingar, på samma sätt som Miller gjorde med Dark Knight Returns. Det hade varit betydligt intressantare än detta. Samtidigt är detta bara första numret — vem vet, det kanske artar sig i kommande nummer.

Betyg: 2 av 5 osnutna mutantynglingar


W3Counter

Bloggnätverk – Bloggschmätverk