Posts Tagged 'Dark Horse'

Gigantic #1

Gigantic #1Enorma robotar och gigantiska monster har alltid varit min melodi. Ännu mer om de dessutom slåss mot varandra i storstadsmiljö så att skyskrapor flyger till höger och vänster. Just detta handlar Dark Horses nya titel Gigantic om. Serien är skapad av Rick Remender (Fear Agent) och Eric Nguyen och har hittills kommit ut med två nummer.
Kort sagt så handlar det om att planeten jorden en gång i tiden egentligen skapades av det intergalaktiska tv-bolaget UBC. För att innevånarna i League of United Planets ska får så stor underhållning som möjligt skapades människan till att vara så dysfunktionell, egocentrisk och stridslysten som möjligt. Ovetande har vi alltså de senaste 5000 åren bara varit billig underhållning för ett gäng högre stående soffpotatisar. Och medan de har suttit uppkopplade till sina dumburkar har vi mördat, skövlat och utplånat varandra. Till jorden kommer UBCs största stjärna, en enorm robot som tröttnat på hela skiten och bestämt sig för att hoppa av. Något tv-bolaget inte tänker gå med på.
Gigantic funkar riktigt bra, både som koncept och som serie. Lite blandning av humor, samhällskritik och robotaction. Det låter kanske som en märklig kombination, men det funkar verkligen. Stilistiskt är den till början något tunn. Men när det väl börjar dyka upp robotar och monster tycker jag att Nguyens stil fungerar väldigt bra. Gillar du mecha kan jag rekommendera denna. Och om du är sugen på att prova något nytt tycker jag verkligen att du ska läsa Gigantic. Jag köpte den, dels för att den fått bra kritik, men mycket för att få lite variation i serieläsandet. Det blir lite mycket trikåer ibland.

Manus: Rick Remender
Illustration: Eric Nguyen
Färg: Matthew Wilson
Förlag: Dark Horse

Betyg: 4/5

Hellboy: In the Chapel of Moloch

In the Chapel of MolochMike Mignola tecknar igen och hela seriebranschen hurrar. Dock är det bara en one-shot denna gång ingen hel miniserie. Lite tråkigt men ändå väntat då Duncan Fegredo är uttalad huvudtecknare av Hellboy numera. Den här tidningen har genomgående fått mycket fina recensioner på olika siter och bloggar senaste veckan. Och detta helt välförtjänt. Det här är nämligen den bästa Hellboy-historien som givits ut på bra länge. Inte bara för att Mignola själv tecknar, även om det är en stor orsak — utan även för att det är en återgång till klassisk ockult skräck. Inga sjöjungfrur eller talande lejon. Däremot demondyrkan, monstergudar och gamla heliga katolska reliker. Underbart. Mignolas illustrationer håller så klart toppklass, även om de inte riktigt når upp till det han gjorde för några år sedan. Det är främst detaljrikedomen i bakgrunder och miljöer som inte längre är lika stor som den en gång var. Det spelar egentligen inte så stor roll, Mignolas säregna stil är nog för att ge ett toppbetyg.
Betyget är snubblande nära just en femma. Om det inte vore för att slutet och upplösningen kändes lite väl abrupt så hade denna one-shot fått full pott. Det är det enda negativa jag har att säga om denna tidning. Däremot är början och uppbyggnaden av historien riktigt bra. Både fascinerade och gripande. Nu hoppas jag att Mignola får lusten tillbaka att teckna efter att ha gjort denna. Kanske kan man hoppas på en riktig ordentlig miniserie. Med nazister. Kanske?!

Allt utom färgläggning: Mike Mignola
Färgläggning: Dave Stewart
Förlag: Dark Horse
Betyg: 4+/5

Hellboy: In the Chapel of Moloch

Jag har ju ondgjort mig en del den senaste tiden över Mike Mignola. Därför är det kul att Dark Horse presenterar en rolig Hellboy-nyhet. Mike kommer själv både skriva och illustrera ett nytt Hellboy-äventyr. Det rör sig visserligen bara om en one-shot, men ändå — riktigt roligt! In the Chapel of Moloch släpps i slutet av oktober och kommer vara 32 sidor långt. Läs mer på darkhorse.com.

Hellboy vol. 8: Darkness Calls

Tidigare har jag skrivit om hur trist jag tycker det är att Mike Mignola inte längre själv tecknar några av sina alster. Darkness Calls är den första längre berättelsen sedan Conqueror Worm och även den första av nye tecknaren Duncan Fegredo.
Jag har inte läst något av Fegredo tidigare och vet inte riktigt hur hans stil ser ut. Men han klarar av att förvalta känslan från Mignolas Hellboy mycket bra. Man känner igen sig i det stora kontrasterna mellan svart och vitt som Mignola jobbat med. Fegredo behärskar detta utmärkt och tillför dessutom en detaljrikedom som Mignola saknade. Kort sagt tycker jag att Fegredo teckningar lever upp till den standard man förväntar sig att en Hellboy-historia ska ha — utan att bli en för stor Mignola-imitatör.
Mignola har enligt mig inte skrivit en enda riktigt bra Hellboy-historia sedan redan nämda Conqueror Worm. De två korta historierna i Stange Places (Third Wish och The Island) kändes båda som rätt meningslösa mellanhistorier. Makoma, den enda längre berättelsen i The Troll Witch and Others var nästintill helt ointressant. Inga av dessa rörde särsklit mycket vid det som jag uppskattat i tidigare volymer; gamla nazistskurkar, folktro och oknytt, Lovecraft-monster eller Hellboys ofrivilliga roll som förstörare av hela världen. I Darkness Calls tycker jag Mignola är på rätt spår igen. Ok, inga nazister, men ändå massa skönt oknytt. Äntligen känner jag mig sugen på att läsa mer Hellboy. Fegredo och Mignola jobbar just nu med uppföljaren Hellboy: The Wild Hunt. Något att se fram emot.

Betyg: 4 svaga av 5 avsågade horn

Hellboy: The Mole

Denna gratistidning innehåller tre korta historier från Mike Mignolas Hellboy/B.P.R.D-universum. Den första, the Mole, handlar om Hellboy. Den andra, Out of Reach, om Johann Kraus i B.P.R.D. Slutligen den tredje, Bishop Olek’s Devil, om Hellboys styvpappa Trevor Bruttenholm som ung från serien B.P.R.D 1946.

Om du inte hämtade denna hos din favorit seriehandlare idag så är du rökt. Den delades bara ut idag. Sorry. Men det finns ju alltid Ebay/Tradera.

B.P.R.D. Killing Ground

Dags att skriva lite om volym 8 av B.P.R.D. Jag har följt den här serien sedan starten och alltid uppskattat den. Den har väl aldrig riktigt nått upp till samma höjder som tidiga Hellboy men den har alltid haft en humoristisk touch och en charm som som jag gillat. Dessutom har det alltid varit bra berättelser som drivit hela Hellboy och B.P.R.D.-universumet framåt.

Tyvärr så känns Killing Ground just därför som en besvikelse. Det är den hittills svagaste historien av de 6 fulllängdare som publicerats. Volym 1 och 2 var ju som bekant endast samlingar av småhistorier från olika publikationer. Det känns aldrig som att berättelsen riktigt lyfter. Tidigare har vi fått inblickar i de olika karaktärernas ursprung. Intressantast har Abe Sapiens bakgrundsberättelse varit. Killing Ground saknar i princip helt detta. Det är mest en massa spring i korridorer och kullvertar i B.P.R.D.’s högkvarter. En mellanhistoria helt enkelt. Förhoppningsvis så är kommande The Warning på banan igen och bättre en denna.

Missa inte Hellboy Day 2008

Om du bor i Stockholm och fortfarande är i stan i den 2:a juli så missa för guds skull inte Hellboy Day på Comics Heaven. Det utlovas massor av freebies, bland annat Hellboy: The Mole med nytt omslag. Och gratis är ju som bekant gött.

Läs mer på www.comicsheaven.se.


W3Counter

Bloggnätverk – Bloggschmätverk