Posts Tagged 'Uncanny X-men'

Snygga omslag #2

uncanny_x-men_251_cover

När nummer 251 av Uncanny X-men kom ut i november 1989 så var det det snyggaste jag hade sett i hela mitt femtonåriga liv. Av omslag vill säga. Jag kommer ihåg hur jag och min enda serieläsande kompis satt och dräglade över hur ofantligt vackert vi tyckte att Marc Silvestris grönlila mästerverk var. Kompisen har jag ingen aning om vart han tagit vägen. Tidningen ligger i ficka och backer board i en box på hyllan i rummet som jag skriver detta. Man har sina prioriteringar.

Annonser

Uncanny X-men #505: Lovelorn Part 2

uncanny_x-men_505_coverDet var länge sedan jag läste ett nummer av Uncanny X-men och efteråt inte hade något att klaga på. Med nummer 505 så känns det faktiskt som att titeln håller på att lyfta. Matt Fraction och Terry Dodson verkar ha fått ordning på det gamla sorgebarnet. Ok, det är bitvis rätt rörigt och kanske lite för många trådar på en och samma gång, men det är i alla fall en intressant berättelse som målas upp. Till skillnad från den förra arcen SFX som var en riktig dödsjäspning. Intressantast i detta nummer är sidohistorien med Peter ”Colossus” Rasputin. Sedan Kitty dog har Peter inte riktigt varit sig själv och spenderat rätt mycket tid med vodka och borscht i San Franciscos rysktalande kvarter. Soft att se X-mens muskelman disillusionerad och på dekis.

Manus: Matt Fraction
Illustration: Terry Dodson
Tusch: Rachel Dodson
Färg: Justin Ponsor
Förlag: Marvel

Betyg: 3++/5

Uncanny X-men #504: Lovelorn Part 1

uncanny_x-men_504Det känns som det var rätt länge sedan det fanns något bra att säga om Uncanny X-men. Men faktum är att det faktiskt varit rätt risig det senaste året. Både X-men Divided och SFX har varit riktigt dåliga. Faktiskt på gränsen till usla. Det har gått ett och ett halvt år sedan den mycket lyckade Rise and Fall of the Shi’ar Empire. Efter den tycker inte jag att författaren Ed Brubaker har lyckats åstadkomma något med mutanterna. Tidigare har han själv stått för manus, men från och med jubileumsnumret 500 har han delat på ansvaret med Matt Fraction. Något som jag tycker funkat rätt dåligt. Jag förväntade mig en nytändning, men tidningen blev istället faktiskt bara sämre. I den nya arcen Lovelorn är Fraction ensam författare. Dessutom har tecknaren Greg Land ersatts med de betydligt bättre Terry Dodson. Båda dessa förändringar verkar ha fört med sig att Uncanny kommit på fötter igen. Plötsligt känns det spännande att följa denna titel igen. Väldigt roligt eftersom just Uncanny alltid varit en av mina favorittidningar.

Manus: Matt Fraction
Illustration: Terry Dodson
Tusch: Rachel Dodson
Färg: Justin Ponsor
Förlag: Marvel

Betyg: 3+/5

Uncanny X-men #503: SFX Part 4

Uncanny X-men #503Det börjar ju bli lite av en följetong att dissa Uncanny X-men och Greg Land. Och det finns väl tyvärr ingen anledning till att sluta med det, även om jag börjar bli rätt trött på mig själv. Lika bra att ta det på en gång — det blir en tvåa i betyg. Men det finns i alla fall en ljuspunkt med detta nummer till skillnad från de tidigare. Det är det sista numret med Land. För den här gången. Om han får fortsätta efter arcen som Terry Dodson som tar över i nästa nummer vet jag inte. Hoppas hoppas. Inte inte.
Numret har dock en sekvens som jag gillar. X-men jagar mutanten Empath, vars mutation ger honom kraften förstärka folks känslor. Bland annat kallar han Angel för ”Daddys little freak” vilket får Angel att bli så ledsen att han störtar. Det slutar med att Pixie lackar ur när Empath försöker psyka henne med att hennes pappa sitter i helvetet. ”Y’know, I’ve been to Hell. You wouldn’t like it there” . Sen trycker Pixie en Soul dagger i huvudet på Empath. Utöver det är det mest trams.
Det här är som sagt det avslutande delan av arcen SFX. Sett över sin helhet så har jag inte gillat denna arc. Hur mycket det beror på att jag reta upp mig på Land vet jag inte. Antagligen hade jag tyckt bättre om den om någon annan tecknat. Dessutom tror jag säkert att jag kommer tycka bättre om den när den större helheten som Brubaker och Fraction arbetar med fått utvecklats lite mer. Av vad jag läst om samarbetet mellan Brubaker och Fraction så har de en klar plan med vad de vill uppnå med Uncanny framöver. Bra eller dåligt? Vi får se.

Manus: Ed Brubaker och Matt Fraction
Illustration: Greg Land
T
usch: Jay Leisten
Färg:
Justin Ponsor
Förlag:
Marvel

Betyg: 2/5

Uncanny X-men #502 – SFX Part 3

Uncanny X-men #502

Uncanny börjar långsamt att röra på sig. Förra numret var en ordentlig besvikelse och det var lite vinna eller försvinna med det här numret. OK, jag är inte helt såld på detta ännu, men det börjar i alla fall bättra sig. Till skillnad från nummer 500 och 501 så innehåller detta nummer faktiskt en del action och riktig handling — inte bara en massa såpalikande snack. Brubaker och Fraction kanske får ihop detta till slut i alla fall. Det visar sig väl i nästa nummer som är den fjärde och avslutande delen i SFX.
Jag tycker dock fortfarande lika illa om Greg Land. Fortfarande samma påklistrade fejjor. Fortfarande samma fotomodellsleenden. Dessutom använder han samma fotoreferens till Emma Frost två gånger i detta nummer. Lite väl uppenbart. Om du inte fattar ett skit av vad jag raljerar över nu, så läs på här. Skönt att Terry Dodson tar över i och med nummer 504.

Manus: Ed Brubaker och Matt Fraction
Illustration: Greg Land
T
usch: Jay Leisten
Färg:
Justin Ponsor
Förlag:
Marvel

Betyg: 2+/5

Uncanny X-men #501: SFX Part 2, All Tomorrow’s Parties

OK, nu är smekmånaden över för Uncanny X-men. I jubilemumsnumret 500 från förra månaden så kändes det som att tidningen var på rätt väg igen och med nummer 501 är det lite upp till bevis att det verkligen är så.

Fortsätt läs ‘Uncanny X-men #501: SFX Part 2, All Tomorrow’s Parties’

Uncanny X-men #500

Att prenumerera direkt från Marvel har sina fördelar. Man slipper springa till seriebutiken stup i kvarten. Man betalar i princip hälften så mycket som om man köper samma tidning i butik i Stockholm. Men det det har å andra sidan sina nackdelar också. Marvel fraktar jävligt billigt och långsamt så därför får man vänta betydligt längre på sina tidningar. Oftast runt en vecka, men ibland längre. De senaste dagarna har jag varit som ett litet otåligt barn. Varje gång jag hört ljudet från brevinkastet har hjärtat hoppat till lite och pulsen höjts. Har det kommit, har det kommit, har det kommit? Jag snackar så klart om det femhundrade numret av Uncanny X-men. Medan andra bloggar läst det och recenserat det, har jag suttit här väntande, längtande och ovetande om det är bra, dåligt eller fantastiskt.

Fortsätt läs ‘Uncanny X-men #500’


Annonser
W3Counter

Bloggnätverk – Bloggschmätverk