Nostradamus 2009 – Hur gick det?

Jag gör ett undantag och väcker liv i en annars heldöd blogg. Staffan på Staffars Serier kör varje år en framtidsspaning han kallar Nostradamus. Samtidigt som han följer upp sin egen spaning uppmanar han även andra seriebloggare att göra detsamma. Och eftersom min spaning 2009 skedde på Junkultur så följer jag även upp den just här. Here we go!

Önskningar 2009

Marvel och Quesada lyckas hantera Dark Reign på ett bra sätt. Att de låter det vara ett löst ramverk som författarna kan skriva sina egna självständiga historier i, utan att vara tvungna att anpassa sig allt för mycket.
Jo, nog tycker jag att Dark Reigh funkat just så här. Tack Joe! – JAPP

Att Uncanny X-men äntligen lyfter ordentligt och blir den definitiva mutanttiteln den borde vara.
Oj oj oj så fel. Matt Fraction har visserligen fått Uncanny i hyfsat rätt riktning. Tyvärr är ”tecknaren” Greg Land kvar och sabbar allt. Nej, Marvels slagskepp för mutanter har mycket kvar att bevisa. – NEPP

Det släpps en vol. 2 av Captain America Omnibus innan året är slut. Inte troligt, men vad jag hoppas!
Oh ja! Jag har läst den och älskar den! – JAPP

Värdet på dollarn återgår till 6 spänn. Öhhh. Inte så troligt heller.
Inte riktigt. Dollarn ligger just idag på 7.05289. Men den är i alla fall inte skyhög längre. – NEPP

X-men Origins: Wolverine blir en hyfsad rulle.
Tja, hyfsad var den väl. Knappt. Den hade rätt många brister men funkade som en halvdan söndagsrulle. – NJAPP

Mike Mignola tar sig i kragen och inser att han är bättre på att teckna serier är att göra film.
Hahaha, som att det skulle kunna hända. – NEPP

Frank Miller tar sig i kragen och inser att han inte är bra på att göra film över huvudtaget. Om han fortfarande är bra på att göra serier vete fan. Har inte sett The Spirit så jag borde väl egentligen inte uttala mig. Men det verkar ju inte lovande utifrån vad andra tyckt.
Hahaha, som att det skulle kunna hända. – NEPP

Mumiens blod av Ola Skogäng får en uppföljare.
Tyvärr, men Ola kommer med en nu under 2010. Close enough. – NJAPP

Förväntningar 2009

Watchmen blir en publiksuccé bland ”vanligt” fölk. Seriefolket delas upp i två läger. De som har svårt för den och menar att den är ovärdig originalet och aldrig borde gjorts. Och de som älskar den. Jag vacklar. Dessutom kommer vi överösas av recensioner av journalister som tycker att de gjort hemläxan och refererar till The Dark Knight Returns.
Publiksuccé? Nja, det var mycket hajp innan men den la sig rätt snabbt va? Personligen tyckte jag att filmen var betydligt bättre än vad jag förväntat mig. Till och med riktigt bra. Och visst fick vi se massor av artiklar från dåligt pålästa nöjesreportrar som refererade till Dark Knight? – HALVRÄTT

Det startas 2 eller 3 nya svenska bloggar om serier. Simon säger och Kryptan inte inräknade.
Jo, vi startade ju Shazam.se men det känns inte riktigt som att det räknas då jag själv var inblandad. Faktum är att fler bloggar försvann under 2009 än vad som tillkom. Junkultur, Seriehyllan, Geekporr och Weltklasse. Alla lades ner och fortsatte i Shazam.se. Vi är seriebloggosfärens Bonnier. Vi suger upp allt som finns på marknaden. – FEL

En eller flera av Marvels 12 (!) mutanttitlar läggs ner.
Young X-men lades ner, men tyvärr tillkom skit som X-men Forever. – RÄTT

Att vi får se ytterligare en serie liknande freakangels.com. Alltså en serie som publiceras gratis på nätet och sedan samlas och säljs i riktig pappersvariant.
Peter Bergtings nya Portent räknas väl? Jo det tycker jag. Peter har planer på att samla serien i tryckt form när den är klar. Kanske. – HALVRÄTT

Dynamite Entertainment fortsätter ge ut riktiga originalserier (istället för adaptioner) efter succéer som The Boys och Project Superpowers.
Det gjorde de antagligen, men jag bryr mig faktiskt inte om deras serier efter att ha läst skiten Project Superpowers. – VET INTE

Och, tyvärr, ett gäng mindre amerikanska förlag får slå igen.
Jag har ingen koll, men något litet marginellt bolag gick säkert omkull. – VET INTE

Sena nyårslöften

Att jag försöker ge DC en chans och slutar vara en sån Marveltaliban. Framförallt ska jag läsa All Star Superman.
Jo det blev både Blackest Night och The Flash: Rebirth. Men ingen All Star Superman. Lite tunt. G

Att jag breddar mig och läser mer saker som (a) inte är amerikanska, och som (b) inte är superhjälteserier.
2009 var året jag äntligen läste Bone i samlad form. Fy fan vad bra av mig. Och jag läste en hel del grejer från Albumförlaget. Fy fan vad bra av mig. MVG

Snikt: Vinn Wolverine-linne och biobiljetter

Tävla på Shazam.se och vinn grejer!

Dunkardags: Vinn Thing!

Just nu kan du vinna gamle Ben Grimm a.k.a The Thing på Shazam.se. Tävlar gör du här: http://www.shazam.se/2009/04/08/dunkardags-vinn-thing/

Junkultur goes joint venture

Det har varit rätt trögt här som ni säkert har märkt. Men det beror inte alls på att jag tröttnat på bloggandet. Snarare tvärtom. Tillsammans med seriebloggande superstjärnor som Geekporr, Seriehyllan och Mäla kommer jag att skriva på den nylanserade seriebloggen Shazam.se. Därför har det inte funnits så mycket tid att blogga den senaste veckan. Den har gått åt att göra klar och få upp bloggen. I dag blev vi klara. Så från och med nu kan du får ditt begär av att läsa om tecknade serier och annan junk tillfredställt fyra gånger upp. Vad som händer med Junkultur? Det får vi se. Vet inte riktigt

www.shazam.se

Sagt om Watchmen

Nej jag har inte sett den ännu. Däremot tänkte jag under dagarna sammanställa vad svenska media skriver om filmen.

”Filmversionen av serieromanen ”Watch­men” är inte formulländad och väl trogen originalet, men ändå den mest fantasieggande av senare års superhjältefilmer” – Mårten Blomkvist på DN, betyg 3/5

”Watchmen” – mästerverk eller kalkon? – Henrik Arvidsson på DN sammanfattar vad amerikanska kritiker tycker

”Watchmen blir till slut en coolt förpackad smällkaramell utan mycket innehåll” – Miranda Sigander på Expressen, betyg 3/5

”För den som vill ha snabb action är ”Watchmen” för rörig. För den som vill ha något att tänka på är filmen för ytlig.” – Jens Peterson på Aftonbladet, betyg 3/5

”Utan att ha läst Alan Moores och Dave Gibbons klassiska serieroman, utgiven av DC Comics 1986, indikerar bland annat speltiden att filmskaparna är så trogna originalet de kan.” – Emma Engström på GP, betyg 3/5

”Historien kräver dock en regissör som kan hålla i allt detta. Det klarar inte Zack Snyder riktigt, emellanåt blir det bara för mycket för honom.” – Björn G Stenberg på Uppsala Nya Tidning, betyg 3/5

Cable #11

När första numret av Cable kom ut för drygt ett år sedan var jag riktigt imponerad av hur bra den faktiskt var. Arcen War Baby i de första fen numren höll i mina ögon riktigt hög klass. Men sen gick det utför. Borta var den dystra postapokalyptiska tonen och istället fick vi en rätt märklig science fiction-historia. Muterade kackerlackor och annat trams. Men nya Wasteland Blues är en återgång till de första numren. I början av detta nummer spränger Cables allierade en bomb som ska utplåna ovan nämna skalbaggar. Utan att riktigt veta hur det kommer påverka de människor som fortfarande lever. Självklart går det åt helvetet och Cable och Hope (mutantbarnet från Messiah Complex) är tvungna att fly in i framtiden. Och eftersom tidsmaskinen i Cable arm (jo det är rätt snurrigt, jag vet) har pajat så kan de bara hoppa framåt i tiden. Som ett resultat av bomben hamnar de i ett öde landskap utan några tecken på liv över huvudtaget. De hoppar fram några tusen år. Samma landskap. Rätt jobbig sits med andra ord. Vilket faktiskt gör att numret berör en på något litet vis.
Cable har som titel genomgående fått rätt dålig kritik både av fans och av kritiker. Exempelvis får detta nummer hela 1 av 5 i betyg på Comicvine. Jag verkar vara rätt ensam om att tycka att Cable ändå är en rätt OK tidning. Antar att det är min kärlek till hela ”efter katastrofen”-grejen som gör att jag gillar den. Något jag däremot inte gillar är den nye, dock tillfällige, illustratören. McKelvie tecknar helt sjukt stelt och tråkigt med total avsaknad av personlig stil. Ariel Olivetti är tack och lov tillbaka i nummer 13 de den efterlägtade minicrossovern Messiah War startar.

Manus: Duane Swierczynski
Illustration: Ariel Olivetti och Jamie McKelvie
Tusch: Jamie McKelvie
Färg: Guru Efx
Förlag: Marvel
Betyg: 3-/5

Lever uppföljaren upp till originalet?

Marvels från 1994 är både en av mina personliga favoriter och en Marvel Comics’ absolut största succéer genom tiderna. Miniserien om nyhetsfotografen Phil Sheldon med superhjältar som specialitet skapade framgångsrika karriärer för dess två upphovsmän Kurt Busiek och Alex Ross. Serien som var helt målad i akvarell återberättade ett antal centrala delar ur Marvels tidiga historia sett ur fotografen Sheldons öga.

Seriepodcasts #2

Tidigare skrev jag om Marvels egna podcast som rätt lättsam och reklamig. iFanboy är rena motsatsen. Det kan nog inte bli mer geekigt. Orkar du med tre seriegeeks som sitter och tjatar i runt en timme om veckans släpp så är det här podcasten för dig. Oftsast utser det ett nummer till ”Pick of the Week” och diskuterar det rätt grundligt. Jag har någon sorts hatkärlek till de här killarna. Å ena sidan kan de ibland känns extremt insnöade och anala. Men å andra sidan är de ofta väldigt kunniga och pålästa. Och ibland till och med rätt roliga med sin brutala ärlighet.

» iFanboy

Finns det svenska superhjältar överhuvudtaget?

Idag skiver DN om kvinnliga (super)hjältar. Pernilla Ahlsén skriver en rätt kompetent artikel om varför det inte finns några svenska kvinnliga serieskapare som skapar hjältefigurer. Jag skulle nog vilja utöka frågeställningen. Finns det överhuvudtaget några svenska serier med hjältar? Vare sig av/för kvinnor eller män. Jag är långt ifrån en seriehistoriker, men jag skulle vilja påstå att vi i Sverige aldrig haft någon större tradition att skriva äventyrsserier. Det finns såklart undantag men vår serieflora verkar mest bestå av antingen humor eller det konstnärligt biografiska. Varför det är så vore intressant att ta reda på.

New Avengers #49

Sweet Holly Molly! Det är ett av de bättre Avengers-nummer jag läst på länge. New Avengers kommer utan tvekan att var en av det intressantaste titlarna att följa under Dark Reign. Brian Michael Bendis skriver som om han vore nyfräst. Dialogen är snabb och rapp. Handlingen fartfylld och intensiv. Precis det man förväntar sig från Bendis. Långt ifrån den rätt slappa sörja han skrev i Secret Invasion. New Avengers känns som en fullständigt naturlig följd av Secret Invasion. Inget krystat. Inget konstigt. Och fullkomligt okomplicerat. Jag gillar det. Billy Tan medverkan höjer naturligtvis även det det totala intrycket av New Avengers. Han når kanske inte riktigt upp emot det höjder han presterade i Rise and Fall of the Shi’ar Empire för några år sedan, men det är lik förbannat riktigt riktigt bra.
New Avengers är minst sagt rätt förbannade att se Norman Osborne och hans Dark Avengers på TV stå och sno deras identiteter. På bästa sändningstid dessutom. Jag snackar så klart om Dark Avengers första framträdande i Dark Avengers #1. Men istället för att sitta sura i Captain Amricas lya bestämmer de sig för att tackla problemet head on. Det kommer garanterat bli en hel del stora fajter mellan de ”nya” och de ”mörka” i de kommande numren. Jag ser redan fram emot det. Bästa scenen i detta nummer är givetvis när Luke Cage smackar skiten ur Bullseye och Venom med en kofot. Känd från Geekporrs Att få stryk #38.

Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Billy Tan
Tusch: Matt BATT Banning
Färg: Paul Mounts
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5