Superhjältar är ofta endimensionella. Men i ”Watchmen” är de lika mångfacetterade som finkulturens litterära favoriter.
Jag har ingen aning om Markus Larsson på Aftonbladet läser mycket serier eller hur insatt han är i superhjältegenren. Men hans åsikter representerar ändå något som jag väldigt ofta stör mig på hos de flesta kultur- eller nöjesjounalister. Nämligen att de enda två serierna ur genren som är värda att nämna är Watchmen och The Dark Knight Returns. Det har gått över 20 sedan båda dessa publicerades för första gången. Båda är givetvis fantastiska milstolpar. Men visst måste det väl ändå sedan dess givits ut en hel del bra serier som kan mäta sig mot dessa två verk? Bara Alan Moore har ju gjort mängder av fantastiska superhjälteserier som i alla fall jag tycker är fruktansvärt bra. Jag tycker att det här rätt tydligt visar att serier fortfarande inte fått sitt erkännade som konstform. Men jag antar att väldigt få utanför kretsen av serieintresserade har orken att lära sig mer än det som sagts om och om igen på landets alla kultursidor.
Junkultur - En blogg om skräpkultur, asiatisk film, tecknade serier och annan junk 
Tror att det i viss mån handlar om att han liksom många andra journalister inte orkar eller har tid att sätta sig in i serievärlden och då är serierna du nämnde ganska säkra kort att vifta med när man vill visa att man minsann har koll på serier också.
Det var just det som var min poäng, du formulerade det bara lite bättre.
Hehe, läste ditt inlägg igen och såg att du faktiskt skrev det i sista meningen. Skyller på trötthet.